Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROTTA rot3a2 l. ROTA rå3ta2 l. rω3ta2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(rota 1873 osv. rote 1873. rotta 1891 osv. rotte 1952)
Etymologi
[av t. rotte, rote, av mht. rotte, rote, av ffr. rote (fr. rote), sannol. av det keltiska ord som föreligger i kymriska crwth, fiol, ir. cruit, harpa]
mus. medeltida stränginstrument vars strängar knäpptes l. spelades med plektron. Konung David, spelande rota. UB 2: 512 (1873; i bildunderskrift). Moberg TonkHVäst. 1: 134 (1935).

 

Spalt R 2674 band 22, 1959

Webbansvarig