Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROSTRAL, adj. o. sbst.2, r. l. m.; ss. sbst. best. -en, pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. rostral, adj.; av senlat. rostralis, hörande till talartribun, till rostrum (se ROSTRUM, sbst.2)]
(†)
I. adj.; om kolonn: prydd med (skulpturer l. bilder av) rostra (se ROSTRUM, sbst.2 3). Rostrala kolonner. Adlerbeth Ant. 2: 23 (c. 1815).
II. sbst.: kolonn l. pelare (upprest ss. minne av en sjöseger o.) prydd med (skulpturer l. bilder av) rostra (se ROSTRUM, sbst.2 3). Hvad syn af prunkande rostraler, / Hvad glans af sväfvande trofér? Wallin Vitt. 1: 32 (1808). Atterbom SDikt. 2: 123 (1813, 1838).
Ssg (I): ROSTRAL-PELARE. [jfr t. rostralsäule, fr. colonne rostrale] (†) = rostral II. SvT 1852, nr 191, s. 2 (om franska förh.).

 

Spalt R 2576 band 22, 1959

Webbansvarig