Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROA 3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. RODA 3da2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Levander DalBondek. 1: 427 (1943) osv.), förr möjl. äv. -er (se anm. nedan); l. RO 4, sbst.3, r. l. f. (VetAH 1750, s. 51, osv.) l. (numera bl. koll.) n. (OxBr. 11: 780 (1640: Mijlenroo, pl.), Hülphers Dal. 323 (1762; koll.). osv.); best. -n, ss. n. -et, äv. -t; pl. -ar (VetAH 1750, s. 51, osv.), ss. n. (†) = (OxBr. 11: 780 (1640: Mijlenroo)); l. (i koll. anv.) ROD 4d, sbst.3, n.; best. -et; förr äv. RODE, sbst.1, m.?; förr äv. RODER, sbst.1, n.; best. rodret; pl. = (Linné Sk. 57 (1751); jfr äv. anm. nedan). Anm. Den hos Löwenhjelm PVetA 1751, s. 29, o. i VDAkt. 1790, nr 524, anträffade formen roder kan uppfattas antingen ss. sg. i koll. anv. l. ss. pl. (svarande mot sg. roda l. roder).
Ordformer
(ro 1640 (: Mijlenroo, pl.) osv. roa 1743 osv. rod 1734 osv. roda 1618 osv. rode 1587. roder, sg. 1751. roder, pl. 17511790 (möjl. sg.))
Etymologi
[sv. dial. roe, m., roa, roda, ro, f. (pl. ror), ro, n., rod, n.; jfr nor. dial. roe, stång, hisjroo, hässjestång, isl. róða, stång till höstack. kors, krucifix, fsax. rōda, stång, kors (mlt. rōde, stång, mätstång), mnl. roede, gren, kvist (holl. roede, roe), fht. ruota, spö, käpp (t. rute), feng. rōd, kors, krucifix (eng. rood); av ett germ. rōða(n), rōðō(n) (varav fin. ruoto, ribba); sg.-formen roder är möjl. urspr. en ombildning av pl. roder uppfattat ss. koll. (måhända med anslutning till RODER, sbst.3). — Jfr RODE, sbst.3, RODER, sbst.4, ROJ, ROLAND, ROR, sbst.2. RUTA, spö, slagruta m. m., RÖDA, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) stång (av okluven l. kluven trädstam); särsk. dels om stång i l. till gärdsgård, gärdsgårdsstång, dels om vågrät stång i hässja, hässjestång, dels om stång som utgör sidostöd i klockstapel. (Sv.) Gärdzle, Rodhe, Gärdzlestång (lat.) Longurius, sepimentum. Helsingius N 4 b (1587); jfr 2. (Han) slog .. honom i hufuudet med en roda. GullbgDomb. 17/3 1618. Manshöga Ene-störar sattes i kors utan hank, alternatim med hvarandra, hvarpå, emellan hvar stör, lades tvänne roder, hvaraf det öfre rodret var gammalt. Linné Sk. 57 (1751). De .. ärna förse sin till roder och hjert-stöder oskadda stapel med ny dome och öfverbyggnad. VDAkt. 1790, nr 524; möjl. till 2. Pålar nedslås i marken, och ovanpå dessa läggas roar, som uppbära taket (i en stuka). LAHT 1918, s. 523. Levander DalBondek. 1: 427 (1943; i hässja). jfr (†): Mijlenroo. OxBr. 11: 780 (1640; sannol. om stänger till stöd i mila). jfr HAG-RO(D)A, HÄSSJE-ROA.
2) (numera bl. i formen ro l. rod, förr möjl. äv. i formen roder) koll.: stänger; gärdsgårdsstänger; hässjestänger. Höhessior, som bestå af upstående krak, af liggande rood med stöd. Linné Dal. 10 (1734). Om .. så mycken sten fördes tilsamman .., at gärdsgårds skidor eller roder och stör derpå kunde ställas til stängsel, skulle (osv.). Löwenhjelm PVetA 1751, s. 29; möjl. till 1. Bottn (av kolflotten) göres af ungt gran-timmer, med tvärband sammansatt: dess höga bräddar eller väggar äro endast af klufvit gjärdsle, som i orten kallas ro. Hülphers Dal. 323 (1762); jfr BALK-, HÄSSJE-RO.
Ssgr: (1) RO-BEN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2286). (†) stöd för en vid takfoten liggande tvärstång i ett halmtak. Linné Sk. 38 (1751).
(1, 2) -GÅRD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gärdsgård; förr äv. om stängsel av grovt ris o. d. som gick ut åt två håll från en älggrop o. var avsett att leda älgen ned i gropen. Nordholm Djurf. 20 (1749; vid älggrop).
(1) -LÄNGD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mellanrummet mellan två stolpar i en hässja, golv (se d. o. 4). En sades (dvs. sädes) hässja af 10 rolangder. OfferdalKArk. N II 1, s. 165 (1769). LBÄ 44—50: 281 (1801).

 

Spalt R 2296 band 22, 1959

Webbansvarig