Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RING, sbst.3
Etymologi
[jfr sv. dial. (Jämtl.) ti rinn å rot, i grund, fullständigt; formen ring är möjl. ombildning av ett eljest icke anträffat rind, bark, motsv. d. rind(e), ring, skorpa (på bröd o. d.), fsax. rinda, bark (lt. rinde), fht. rinda, rinta, bark (t. rinde), feng. rind(e), bark, skorpa på bröd (eng. rind); möjl. till samma rot som föreligger i RINDA, sbst.; jfr ä. eng. rind and root, eg.: bark o. rot, bildl., i uttr. som beteckna fullständigt förstörande. — Jfr uttr. i ringande l. rinnande rot (se RINGANDE) o. i ringaste rot (se RINGA, adj. I 2 i β)]
(†) i uttr. i ring och (i) rot, helt o. hållet, fullständigt, totalt; särsk. i uttr. förstöra i ring och i rot. Förstöra i ring och i rot. Ihre (1769). (Sv.) I ring och rot .. (fr.) de fond en comble. Weste (1807; betecknat ss. vard.).

 

Spalt R 2058 band 22, 1958

Webbansvarig