Publicerad 1958   Lämna synpunkter
REVISOR revi3sor2, stundom 040, m.||ig.; best. -n (Kellgren (SVS) 6: 241 (1789) osv.) ((†) -en Munthe FortifH VI. 1: 350 (cit. fr. 1655), DA 1771, nr 40, s. 3); pl. -er rev1isω4rer l. re1
Ordformer
(förr äv. reui-)
Etymologi
[jfr t. revisor, fr. reviseur, it. revisore; till supinstammen av lat. revidere (se REVIDERA)]
1) (i sht i fackspr.) motsv. REVIDERA I 2: person som reviderar l. bearbetar en text o. d.; förr äv. i uttr. revisor över ngt. Revisorerne öfver lagen. RARP 10: 225 (1668). Jag är .. en högst usel revisor, ty jag fattar en sådan leda för allt, hvad jag skrifver, att det icke är mig möjligt att läsa det två gånger igenom. Thomander TankLöj. 56 (1826). (Den danska bibel-)översättningens revisorer. Molde KällChr3Bib. 242 (1949).
2) (numera bl. tillf., i skildring av ä. förh.) motsv. REVIDERA I 5: person med uppgift att granska o. i mån av behov förändra skattläggning av fast egendom o. d. OxBr. 5: 322 (1625). Widekindi KrijgH 717 (1671).
3) motsv. REVIDERA I 6: person som har till yrke l. uppdrag att revidera räkenskaper o. d.; särsk. dels om tjänsteman inom vissa statliga ämbetsvärk, som reviderar ämbetsvärkets l. under detta lydande myndigheters räkenskaper, dels om person som innehar l. är anställd i en revisionsfirma o. dyl. o. utför räkenskapsrevision mot ersättning, dels om person som av ett företag (t. ex. ett aktiebolag) l. en förening o. d. utsetts att revidera företagets osv. räkenskaper o. d.; äv. i utvidgad anv., ss. titel för vissa statstjänstemän inom olika ämbetsvärk, vilka ha till uppgift att värkställa utredningar o. d.; jfr REVIDÖR. Auktoriserad revisor, person som av en handelskammare auktoriserats att yrkesmässigt utföra (räkenskaps)-revision. KlädkamRSthm 1641 A, s. 21 a. Hvilken revisor kan säga, at en räkning är riktig och sanferdig, då ingen Verification citeras eller anföres? VDAkt. 1793, nr 215 (1791). Af staten utsedda revisorer eller styrelseledamöter i enskilda järnvägar eller privata banker. EkonS 1: 222 (1891). 2NF (1915; i utvidgad anv.). En .. auktoriserad revisor får ej driva egen handels- eller agenturrörelse eller vara aktiv delägare i affärsföretag av något slag, ej heller får han innehava avlönad allmän eller enskild tjänst. HandInd. 835 (1927). Revisorer för systembolagen. SvStatskal. 1939, s. 153. — jfr BANK-, BANKO-, DISTRIKTS-, MINORITETS-, POST-, SIFFER-, TAXERINGS-, ÖVER-REVISOR. — särsk.
a) om var o. en av de personer som utses av varje riksdag för att granska statsvärkets, riksbankens o. riksgäldskontorets förvaltning (o. som numera i sht granska förhållanden av principiell ekonomisk natur), ”statsrevisor”; i officiellt spr. vanl. i uttr. riksdagens (förr äv. rikets ständers) revisor. RO 1810, § 68. Rikets Ständers Revisorer. Liljecrona RiksdKul. 185 (1840). För utöfvande af uppdrag såsom riksdagens revisor .. är enhvar .. berättigad till tjenstledighet utan ansökan, dock icke under krigstid eller sedan order om mobilisering blifvit utfärdade. TjReglArm. 1889, s. 144. 2SvUppslB 24: 127 (1952). jfr STATS-REVISOR.
b) i utvidgad l. bildl. anv. Kellgren (SVS) 6: 241 (1789). Dessa kyrkligt intresserade damer som befordrar sig själva till moraliska revisorer på pastorsexpeditioner och i syföreningar. Hedberg DockDans. 215 (1955).
Ssgr: A: REVISOR-SAMFUND, -SUPPLEANT, se B.
B (till 3): REVISORS-ARBETE~020. arbete l. värksamhet ss. revisor. Wieselgren Bild. 423 (1876, 1889).
-AUKTORISATION. (av handelskammare meddelad) auktorisation ss. revisor. MeddSthmHandKam. 1919, s. 1. —
-FÖRENING. jfr -samfund. Auerbach (1913). HandInd. 833 (1927).
-KONTOR. (†) till ämbetsvärk o. d. hörande kontor som förestås av en revisor; revisionskontor. PH 6: 4241 (1756; vid generallanttullskontoret). SvStatscal. 1815, s. 25 (vid postvärket).
-KÅR. jfr kår, sbst.3 2. FörtSvRevisorsamfLed. 1904, s. 2. —
-NÄMND. dels om en av en handelskammare utsedd nämnd som har att avgöra frågor rörande auktorisation av revisorer, dels (särsk. i uttr. handelskamrarnas centrala revisorsnämnd l. centrala revisorsnämnden) om en för samtliga handelskamrar gemensam nämnd (bestående av en representant för varje handelskammare) som avger yttrande i frågor rörande auktorisation av revisorer. SthmHandKamÅrsb. 1912, s. 9. 2NF 37: 1282 (1925).
-SAMFUND~02 l. ~20. (revisor- 1899 osv. revisors- 1901 osv.) sammanslutning för revisorer; särsk. i uttr. Svenska revisorsamfundet, benämning på en 1899 bildad förening för revisorer, som har till uppgift att värka för skapandet av en kunnig kår av revisorer o. bokförare. SvD(A) 1899, nr 355, s. 1.
-SUPPLEANT. (revisor- 1950. revisors- 1871 osv.) NerAlleh. 1871, nr 17, s. 2.
-SYSSLA, r. l. f. jfr -tjänst. SthmStCal. 1812, s. 149.
-TJÄNST. tjänst l. anställning ss. revisor; i sht förr äv. abstraktare: värksamhet ss. revisor. SvKrigCivCal. 1805, s. 108 (abstraktare).
-UPPDRAG~02, äv. ~20. uppdrag ss. revisor. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 2.
-VAL, n. val av revisor(er). GT 1788, nr 147, s. 4.
-VÄRKSAMHET~102, äv. ~200. jfr -arbete. MeddSthmHandKam. 1917, s. 41. —
-YRKE. MeddHandKamGävle 1912, s. 180. —
-ÄMBETE. (†) revisorstjänst. 2RA 3: 1071 (1734).
Avledn.: REVISORISK1040, adj. (tillf.) till 3: som utmärker l. har avseende på revisor(er). Revisorerna snokade med känt revisoriskt nit. Furuhjelm Männ. 141 (1932).
REVISORSKA1032, äv. 1040, f. (numera bl. tillf.) till 3: revisors hustru l. änka. Topelius Dagb. 4: 62 (1839). Eng PoetRos. 10 (1923).
REVISORSKAP, n. (revisor- 1884 osv. revisors- 1916) till 13: förhållandet att vara revisor; uppdrag l. tjänst l. sysselsättning ss. revisor; särsk.
1) (numera bl. tillf., i skildring av ä. förh.) till 2. Munthe FortifH VI. 1: 349 (1916).
2) till 3. WoL 62 (1884).

 

Spalt R 1669 band 22, 1958

Webbansvarig