Publicerad 1958   Lämna synpunkter
REVINDIKATION rev1indik1aʃω4n l. re1-, l. -di1k-, l. 01004, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. -dic-)
Etymologi
[jfr t. revindikation, eng. revindication, fr. revendication, mlat. revendicatio (gen. -ōnis), restitution; vbalsbst. till REVINDICERA]
(numera föga br.) förhållandet l. handlingen att återkräva l. återfordra l. åter tillägna sig ngt som man tidigare mist l. frånhänts. PH 14: 656 (1789). 2SvUppslB (1952).

 

Spalt R 1654 band 22, 1958

Webbansvarig