Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RETABEL reta4bel, n.; best. -blet; pl. = l. -bler. Anm. Stundom användes den nylat. formen retabulum. Fornv. 1953, s. 229 (1952).
Etymologi
[jfr t. retabel, eng. retable, fr. rétable, retable; av nylat. retabulum, ombildning av mlat. retrotabulum, till lat. retro- (se RETRO-) o. tabula, bräde, tavla m. m. (jfr TABELL, TAVLA m. fl.)]
kyrkl., konst. till ett altare hörande, med utsmyckningar (målningar, sniderier o. d.) försett fristående parti som höjer sig över altaret vid dess bakre sida. Roosval Altarskåp 18 (1903). Fornv. 1947, s. 159.

 

Spalt R 1542 band 22, 1958

Webbansvarig