Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESPIRATOR res1pira3tor2 l. räs1– l. re1-, äv. 1040, r. l. m.; best. -n; pl. -er -ratω4rer l. 01040.
Etymologi
[jfr t. o. eng. respirator; till RESPIRERA. — Jfr RESPIRATÖR]
1) (numera i sht i fackspr.) apparat l. anordning avsedd att anbringas (framför näsa o. mun) ss. skydd för att hindra inandning av damm l. rök l. andra skadliga l. giftiga ämnen; äv. (om ä. förh.) om apparat vars viktigaste del utgjordes av en i en ram (i dubbla l. flerdubbla lager) spänd, utvändigt med siden l. dyl. täckt metallväv (stundom äv. tagelväv) o. som var avsedd att anbringas framför munnen (o. näsan) för att åstadkomma uppvärmning av (vinter)kall luft vid inandning; jfr RESPIRATÖR. BoupptVäxjö 1856. En respirator, afsedd för arbetare vid sådana fabriker, der luften är inpregnerad med damm. FörhLäkS 1867, s. 66. I nödfall (dvs. om det är för kallt i sovrummet) får jag göra som härom natten — sofva med respirator för munnen. PWikner (1885) hos Kjellberg Wikner 107. Falska respiratorer, der metallnätet är ersatt med hvit tagelväf, hafva förekommit och äro alldeles odugliga. NF 13: 956 (1889). Fuktiga svampar eller dukar, som bindas för mun och näsa, äro de enklaste .. respiratorerna. 2NF 22: 1469 (1915). 2SvUppslB 11: 324 (1949). jfr: Engelsmännen, hvilka ofta lida af retlighet i respirationsorganerna, begagna vanligen ute i fria luften de artificiella Respirators. Hygiea 1848, s. 300.
2) i sht med. apparat avsedd att underlätta l. möjliggöra andningen hos person med svårighet l. oförmåga att andas; numera nästan bl. om apparat (av ngt växlande konstruktion), använd vid respirationsförlamning för åstadkommande av konstgjord andning medelst växling av lufttrycket på bröstkorgen; ”järnlunga”; jfr RESPIRATIONS-APPARAT 1 a. Ekbohrn (1868). SvD(A) 1932, nr 16, s. 3. Vårt epidemisjukhus är f. n. det enda i Norden som förfogar över en respirator. STSD 1935, nr 255, s. 1. En utökning av antalet respiratorer i de olika epidemidistrikten är .. erforderlig. BtRiksdP 1945, 6: nr 143, s. 16.
3) (föga br.) organ (se d. o. 2) med vars hjälp andning sker. Näsan är människans liksom alla de högre djurens naturliga respirator. Svahn LbMuntlFöredr. 22 (1903).
4) [jfr 1] (föga br.) tekn. fläkt som suger bort damm (vid slipning o. d.). BonnierKL Suppl. (1929).
Ssgr (till 2; i sht med.): RESPIRATOR-, äv. RESPIRATORS-BEHANDLING. STSD 1935, nr 258, s. 24.
-PATIENT. patient som behandlas med respirator. STSD 1935, nr 258, s. 4.

 

Spalt R 1479 band 22, 1957

Webbansvarig