Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESONÖS re1sonø4s l. res1-, l. -ωn-, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(räsonnös 1897)
Etymologi
[av fr. raisonneuse, f. av raisonneur (se RESONÖR)]
(tillf.) kvinnlig resonör; särsk. motsv. RESONÖR 2 a. NDA 1897, nr 149, s. 3.

 

Spalt R 1462 band 22, 1957

Webbansvarig