Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESKRIBERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. -scri-)
Etymologi
[jfr t. reskribieren, eng. rescribe, fr. récrire; av lat. rescribere, skriva tillbaka, svara skriftligt, skriva på nytt, omskriva, inskriva, enrollera, av re- (se RE-) o. scribere (se SKRIBENT, SKRIVA). — Jfr RESKRIPT]
(†)
I. intr.: skriva tillbaka, svara skriftligt. Biurman Brefst. 282 (1729, 1767).
II. tr.
1) med avs. på soldater: inkalla, införskriva. I stället för tredubbla böterne löper (tjuven) .. een gång fram genom 300 man, som den Kongl. Hoffrätten nyligen till denne ohrten rescriberat. FörarbSvLag 7: 428 (1696).
2) med avs. på reskript (se d. o. 3) l. befallning: utfärda, låta utgå. Andersson (1845). WoJ (1891). Ekbohrn (1904).
3) [jfr nylat. codex rescriptus, palimpsest] i uttr. reskribera (ngt skrivet) med ngt, ss. beteckning för att skriften i en handskrift efter utskrapning l. borttvättning ersättes med en ny; jfr PALIMPSEST. Uppström GotBidr. 6 (1868).

 

Spalt R 1421 band 22, 1957

Webbansvarig