Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESIN resi4n, n. l. r.; best. -et resp. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. resina, eng. resin, fr. résine; av lat. resina, harts, kåda, gummi, besläktat med gr. ῥητίνη, harts, kåda, gummi (jfr RETEN), till ῥεω, flyter (se REUMA). — Jfr RESEN, sbst., RESINAT, RESINERAD, RESINIFIERA, RESINOL, RESINOTANNOL, RESINÖS, RESIT, RESITOL, RESOL]
kem.
1) harts; i ssgn RESIN-OLJA.
2) benämning på olika i harts ingående högmolekylära estrar; ofta i pl. KommentSvFarm. 191 (1902). Bolin OrgKem. 139 (1925). 2SvUppslB 12: 1125 (1949).
Ssg (1; †): RESIN-OLJA, r. l. f. hartsolja. TByggn. 1859, s. 128.
Ssg: resinolje-färg. (†) om ett slags hartsoljefärg. SDS 1894, nr 307, s. 3.

 

Spalt R 1415 band 22, 1957

Webbansvarig