Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REPRIMANDERA, v. -ade.
Ordformer
(-mandera c. 1715—1904. -mendera 1684—1809)
Etymologi
[jfr t. reprimandieren, eng. reprimand; av fr. réprimander, avledn. av réprimande (se REPRIMAND)]
(†) ge (ngn) en reprimand, tillrättavisa (ngn), förebrå (ngn), läxa upp (ngn). CollMedP 3/11 1684. Hon reprimenderar migh och andra flera som gå ogiffta. Runius (SVS) 2: 207 (c. 1710). Zibet blef genast efterskickad och reprimenderad. HH XXV. 2: 73 (1809). Ekbohrn (1904).

 

Spalt R 1243 band 22, 1957

Webbansvarig