Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RENÄSSANS re1näsaŋ4s l. ren1-, l. -es-, r. l. f.; best. -en; pl. (mera tillf.) -er (3NF 16: 649 (1932) osv.)
Ordformer
(-naissance 18571901. -naissans 18511895. -nessans 1935. -nässance 18681910. -nässangs 1912. -nässans 1872 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. renaissance; av fr. renaissance, vbalsbst. till renaître, av re- (se RE-) o. naître, födas, av ett vulgärlat. nascere, motsv. lat. nasci, födas (jfr NATIV)]
1) förhållandet att ngt åter väckes till liv l. pånyttfödes l. återupplivas l. får en ny blomstringstid l. glansperiod l. på nytt kommer i bruk l. blir på modet o. d., pånyttfödelse, återupplivande; i vissa fall att uppfatta ss. bildl. anv. av 2. Andersson (1857). EHTegnér i 2SAH 58: 39 (1882). (Det) finnes .. i Frankrike ett kristligt socialistiskt parti, som arbetar på en renässans av urkristendomen. Lidforss OndMakt. 28 (1909). Handtverkets renässance i England. Kleen Kvinn. 192 (1910). Blusens renässans. NDA 1930, nr 77, s. 7. Det urgamla spjutet upplevde under 1400-talet en renässans. Kulturen 1945, s. 26.
2) (vid 1800-talets mitt skapad benämning på) en kulturströmning som vid nyare tidens början från Italien spred sig över hela Europa o. som uppfattats ss. en pånyttfödelse av klassiska ideal o. åskådningar o. kännetecknades av en frigörelse från medeltida auktoriteter o. från världsfrånvändhet o. asketism, av en friare syn på stat o. politik, religion o. naturvetenskap o. på den allmänna livsföringen, av ett hävdande av individens rätt att utveckla sin personlighet samt, ss. en följd härav, av en kraftig uppblomstring av konst, litteratur o. vetenskap; äv. om den tidsperiod som är kännetecknad av denna strömning; vanl. i sg. best. Andersson (1857). Bolin Statsl. 1: 16 (1868). Man hade i och med renässansen i konst, litteratur och vetenskap fått nya världar för sig öppnade. Hildebrand i 3SAH 23: 202 (1908). Renässansen är den gränslösa egoismens tidsålder. Grimberg VärldH 6: 467 (1935). — särsk. i inskränktare anv., om den speciella riktning inom konsten som framträdde under renässansen, utmärkt av en viss stil (jfr 3), resp. motsv. tidsperiod. Estlander KonstH 6 (1867). Trots att renässansen frambragte flera bekväma stoltyper var det först barocken som på allvar tog upp problemet att skapa vilstolar. HantvB I. 2: 410 (1934). jfr FÖR-, HÖG-, SEN-, UNG-RENÄSSANS.
3) konststil som utbildats i Italien under renässansen o. därifrån spritts till det övriga Europa o. där lokalt differentierats o. som hade förebilder i den antika konsten. (Scholander) har i renässans ombyggt Ekholmens slott. Nyblom i 3SAH 13: 218 (1898). Matsalsmöbel, modern renessans, .. säljes. SDS 1935, nr 137, s. 14 (annons). — jfr ALLMOGE-, NY-RENÄSSANS.
4) boktr. ett slags boktrycksstil i antikva, i sht använd ss. accidens- o. rubrikstil. SvUppslB 4: 451 (1930; med avbildn.).
Ssgr (i allm. till 2): RENÄSSANS-ANDA, r. l. f. anda (som liknar den) som rådde under renässansen. Schück AllmLittH 3: 264 (1921).
-ANDE. jfr ande VI 1 samt -människa. Larsson Livskall 201 (1948).
-ANTIKVA. boktr. = renässans 4. Siwertz Låg. 238 (1932).
(2, 3) -ARBETE~020. [jfr t. renaissancearbeit] arbete (i konkret bet.) från renässanstiden; arbete (i konkret o. abstraktare bet.) i renässansstil. Eichhorn Stud. 3: 209 (1881).
(2, 3) -ARKITEKTUR. arkitektur från renässanstiden l. i renässansstil. HTSkån. 1: 3 (1901).
(2, 3) -ARTAD, p. adj. som till sin art l. karaktär är identisk med l. liknar renässansen(s). NordT 1881, s. 418.
(2, 3) -BORD. jfr -möbel. HantvB I. 2: 422 (1934).
(2, 3) -BORG. jfr -byggnad. Hahr ArkitTid. 4: 138 (1928).
(2, 3) -BRUNN. brunn från renässanstiden l. i renässansstil. SvFolket 3: 300 (1938).
(2, 3) -BYGGNAD. byggnad från renässanstiden l. i renässansstil. Sydow Lübke 566 (1870).
-DANS. dans från renässanstiden. NordKult. 24: 124 (1933).
(3) -DEKORATION. dekoration (i konkret o. abstraktare bet.) i renässansstil. NF 7: 725 (1883).
-DIKT, r. l. f. dikt från renässanstiden l. med renässansmotiv; dikt präglad av renässansens stil o. livsåskådning. SvFolket 5: 151 (1939).
-DIKTARE. diktare från renässanstiden; diktare vars diktning präglas av renässansens stil o. livsåskådning. Söderhjelm ItRenäss. 51 (1907).
-DIKTNING. jfr -dikt. Montelin VLittH 4: 9 (1933).
(2, 3) -DRAG. jfr drag 28. Schück SvLitH 498 (1890).
-DRAMA. jfr -dikt. 2NF 17: 437 (1912).
-DRAMATIK. jfr -dikt. IllSvLittH 2: 166 (1956).
(2, 3) -DRÄKT. dräkt från renässanstiden l. i en stil som var utmärkande för denna tid. Hahr NordeurRenässArkit. 28 (1927; i bild).
-EPOK. i sht i sg. best. Grimberg VärldH 6: 463 (1935).
-EPOS. jfr -dikt. Wrangel Dikten 225 (1912).
-FIGUR. jfr figur 4 o. -människa. SAOL (1900). Engström Nak. 308 (1934).
-FURSTE. jfr -människa. Alving SvLittH 1: 67 (1929).
-FÖRBAND. byggn. typ av förband (se d. o. 2 a) härstammande från renässanstiden. SvFmT 11: 153 (1901).
-FÖRFATTARE. jfr -diktare. Nyblom i 3SAH 13: 252 (1898).
-GESTALT. jfr gestalt 3 o. -människa. SvFolket 3: 206 (1938).
-GLAD. (i vitter stil, tillf.) präglad av den glädje som utmärkte renässansen. Ahlgren Veckopr. 168 (1940).
-HOV, n. (hov som liknar ett) hov under renässanstiden. Johans hof var ett äkta renässancehof. Schück SvLitH 498 (1890).
(2, 3) -HUS. jfr -byggnad. Hahr ArkitH 412 (1902).
(2, 3) -KAPELL. jfr -byggnad. Wrangel TessPal. 23 (1912).
-KARAKTÄR. renässansartad karaktär.
1) till 2, om karaktären hos en människa; äv. konkret, om renässansmänniska. Boëthius HistLäsn. 2: 366 (1898).
2) till 2, 3, om karaktären hos ett föremål o. d. Cornell NorrlKyrklK 121 (1918).
(2, 3) -KISTA. jfr -möbel. HantvB I. 2: 426 (1934).
(2, 3) -KLÄDER, pl. jfr -dräkt. TurÅ 1950, s. 300 (i bild).
(2, 3) -KONST. om konsten (se konst 4) under renässanstiden l. konst (se d. o. 4 b) från denna tid l. i renässansstil. Nyblom i 3SAH 5: 121 (1890).
(2, 3) -KONSTNÄR~02 l. ~20. konstnär från renässanstiden; konstnär vars konst är präglad av renässansens stil. FinBiogrHb. 1988 (1903).
-KULTUR. om kulturen under renässanstiden l. kultur med utpräglade renässansdrag. Romdahl NordeurBildK 158 (1926).
-LATIN. latin i den form som brukades under renässansen. TSvLärov. 1942, s. 366.
-LITTERATUR. jfr -dikt. Björkman Chaucer 22 (1906).
(2, 3) -LYNNE. lynne (se d. o. 1 b, 2) med utpräglade renässansdrag; jfr -karaktär 1 o. 2. SvSlöjdFT 1923, s. 141.
-LYRIK. jfr -dikt. Sylwan (o. Bing) 1: 195 (1910).
-LYRIKER. jfr -diktare. Schück Shaksp. 1: 387 (1916).
-MAN ~man2. jfr -människa. Schück SvLitH 213 (1886). (Stiernhielm) var ingen smulgråt och skolfux, utan en saftfull renässansman. Karlfeldt Tank. 145 (1928).
(2, 3) -MOTIV. litterärt l. konstnärligt motiv från renässanstiden l. av det slag som brukades under renässanstiden. Hahr ArkitH 389 (1902).
(2, 3) -MÅLARE. målare från renässanstiden; målare vars måleri präglas av renässansens stil. Eichhorn Stud. 3: 116 (1881).
(2, 3) -MÅLERI. måleri från renässanstiden; måleri präglat av renässansens stil. Eichhorn Stud. 3: 129 (1881).
-MÄNNISKA. människa från renässanstiden; människa som är präglad av renässansens åskådning o. livsstil (särsk. av frodighet o. livsbejakelse). Boëthius HistLäsn. 2: 367 (1898). Grimberg VärldH 6: 467 (1935).
(2, 3) -MÄSSIG. jfr -artad. Uppl. 1: 612 (1905).
(2, 3) -MÄSTARE. jfr mästare 5 samt -konstnär. Nyblom Bild. 230 (1864).
(2, 3) -MÖBEL. möbel från renässanstiden l. i renässansstil. 1MinnNordM VIII. 1: 2 (1884).
-NATUR. jfr natur 4 o. -människa. Schück SvLitH 397 (1889).
-OPERA. opera från renässanstiden l. i renässansens stil. Jeanson (o. Rabe) 1: 124 (1927).
(2, 3) -ORNAMENT. ornament från renässanstiden l. i renässansstil. Strindberg NRik. 66 (1882).
(2, 3) -ORNAMENTIK. jfr -ornament. UB 1: 276 (1873).
(2, 3) -PALATS. jfr -byggnad. MeddLdFörsvFörb. 1: 8 (1890).
-PERIOD. i sht i sg. best., om renässanstiden. RedNordM 1928, s. 26.
-POESI. jfr -dikt. Schück Shaksp. 1: 397 (1916).
-POET. jfr -diktare. Fehrman DiktDöd. 148 (1952).
-ROMAN, r. l. m. roman från renässanstiden; roman i renässansens stil l. med motiv från renässanstiden. 2NF 34: Suppl. 836 (1923).
-RÖRELSE. om renässansen ss. en andlig l. kulturell rörelse; i sht i sg. best. Hahr NordeurRenässArkit. 10 (1927).
-SKALD. jfr -diktare. Schück Shaksp. 186 (1883).
-SKEDE. i sht i sg. best., om renässanstiden. Montelin VLittH 4: 40 (1933).
(2, 3) -SKÅP. jfr -möbel. HantvB I. 2: 431 (1934).
(2, 3) -SLOTT. [jfr t. renaissanceschloss] jfr -byggnad. Strindberg Hafsb. 128 (1890).
(2, 3) -SPETS. prydnadsspets från renässansen l. i renässansens stil. SvSlöjdFT 1913, s. 109.
(2, 3) -SPIS. spis(el) från renässansen l. i renässansstil. 2NF 26: 120 (1917).
-STIL. [jfr t. renaissancestil]
1) (mera tillf.) till 2, om litterär stil som brukades i l. var karakteristisk för renässansens litteratur l. som har sin förebild i denna tids stil. PT 1902, nr 115 A, s. 3 (om d’Annunzios stil).
2) konststil som utbildats under renässansen; särsk. om en viss stil inom målarkonsten o. arkitekturen, kännetecknad bl. a. av en viss påvärkan från antika mönster; jfr renässans 3. 1633 (byggdes) Gustaf II Adolfs grafkor i renaissansstil. Brunius Resa 1849 544 (1851).
3) boktr. = renässans 4. UB 1: 554 (1873).
(2, 3) -STOL. jfr -möbel. Erixon Möbl. 2: XXVIII (1926).
(2, 3) -SÄNG. jfr -möbel. HantvB I. 2: 418 (1934).
-TID(EN). [jfr t. renaissancezeit] Eichhorn Stud. 3: 120 (1881).
(2, 3) -TRÄDGÅRD~02 l. ~20. trädgård från renässanstiden l. i renässansens trädgårdsstil. SvSlöjdFT 1906, 1: 3.
(2, 3) -TYP. jfr -stil 2. Eichhorn Stud. 3: 118 (1881).
-ÅLDER(N). (numera mindre br.) renässanstid(en). Wirsén i 3SAH 7: 123 (1892). Söderhjelm ItRenäss. 152 (1907).

 

Spalt R 1169 band 22, 1957

Webbansvarig