Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REMSLA l. RIMSLA, r. l. f.; pl. -or (Kiellberg, GFHjortberg).
Ordformer
(rems- 1744—1773. rims- 1753—1765)
Etymologi
[sv. dial. remsla, rimsla; avledn. av REMSA, sbst. — Jfr REMSLING]
(†) = REMSA, sbst. 1, 1 a, e. BoupptVäxjö 1744. (En skräddare) som ey så noga tilpassar, at all ting varder til nytta användt, lembnar en hop rimslor och lappar. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 15 (1753). GFHjortberg hos Barchæus LandthHall. 114 (1773).

 

Spalt R 1064 band 22, 1957

Webbansvarig