Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RELASCH, r. l. m.
Ordformer
(relache (-âche) 1837c. 1875. relas 1788)
Etymologi
[jfr t. relache; av fr. relâche, till relâcher (se RELASCHERA)]
(†)
1) vila, uppehåll, rast. Pfeiffer (1837).
2) lindring l. avbrott i plågor. Mitt slut tycktes nalkas, då jag allt till den 30 om morgonen hade föga relas. Tersmeden Mem. 6: 197 (1788). Tholander Ordl. (c. 1875; utan angiven bet.). Anm. Sannol. föreligger en form av d. o. (trol. i bet. 1) i följande språkprov: Par(oll): Spada(,) lös[en]: Rehlase. KKD 10: 330 (1703).

 

Spalt R 962 band 21, 1957

Webbansvarig