Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKUSABEL, adj.
Ordformer
(äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. rekusabel; av fr. récusable, till récuser (se REKUSERA)]
(†)
1) förkastlig. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).
2) mot vilken jäv kan anföras, jävig. Pfeiffer (1837). Gynther ConvHlex. (1848). Ekbohrn (1868). —

 

Spalt R 948 band 21, 1957

Webbansvarig