Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKTIFIKATOR räk1tifika3tor2 l. 01—, äv. —40, r. l. m.; best. -n; pl. -er räk1tifik1atω4rer l. -fi1-, l. 010040.
Ordformer
(förr äv. rect-)
Etymologi
[jfr t. rektifikator samt fr. rectificateur; latiniserande bildning till REKTIFICERA]
tekn. rektifikationsapparat. LdVBl. 1832, nr 27, s. 4. SFS 1908, nr 25, s. 9.
Ssg: REKTIFIKATORS-LYKTA, r. l. f. (numera bl. tillf.) tekn. = lykta, sbst.2 3 b. SFS 1868, nr 57, s. 2.

 

Spalt R 938 band 21, 1957

Webbansvarig