| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REKOGNOSÖR re1koŋnosö4r l. rek1-, äv. -ogn-, l. -nω-, l. -œ4r, l. 0104, l. REKOGNOSCÖR -sö4r, stundom -ʃö4r osv., i bet. 1, 3, 4 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er.
1) mil. motsv. REKOGNOSERA 2 a: (militär)-person som fullgör rekognoseringstjänst l. som tillhör en rekognoseringsavdelning o. d.; äv. bildl. Ekman Dagb. 126 (1789). Fältvakten skall vara dold för fiendtlige rekognosörer. TjReglArm. 1867, 4: 84. Adelsköld Dagsv. 2: 63 (1900; bildl.). FinlÖde 35 (1927).
2) i utvidgad anv. av 1: fartyg o. d. som fullgör rekognoseringstjänst. Torpedkryssarna äro i första rummet rekognosörer. SD(L) 1900, nr 348, s. 5. SvFlH 3: 341 (1945).
3) (i fackspr.) motsv. REKOGNOSERA 2 c: person med uppgift l. yrke att mäta o. kartlägga terrängområden, fältmätare. SP 1792, nr 168, s. 4. Topografiska rekognosörer. SFS 1894, nr 106, s. 5. På kartutkast skola alltid intecknas med blyerts .. rekognosörens namn och grad. LbTopogr. 70 (1907). SvGeogrÅb. 1947, s. 46.
4) geol. motsv. REKOGNOSERA 2 e: person som undersöker (o. kartlägger) förekomsten av bärgarter o. malmer inom ett visst område, fältgeolog. Bergroth (1887). SvGeogrÅb. 1953, s. 228.
Spalt R 904 band 21, 1957