Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKANTATION, r. l. f.
Ordformer
(äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. rekantation, eng. recantation; av lat. recantatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till recantare (se REKANTERA)]
(†) vbalsbst. till REKANTERA: återtagande (av ett yttrande o. d.), avbön; äv. konkretare. GullbgDomb. 1/3 1659. En offentelig afböön och recantation. Schmedeman Just. 769 (1682). DA 1847, nr 94, s. 1. —
Ssg (†): REKANTATIONS-SKRIFT. skrift vari ngn återtager l. gör avbön för ett yttrande o. d. VDP 1679, s. 114. —

 

Spalt R 890 band 21, 1957

Webbansvarig