Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REK re4k, sbst.1, r. l. f., best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. reek)
Etymologi
[sv. dial. rek, (Gotl.) raik, bena; jfr nor. dial. reik, bena, strimma, fåra, skiljefåra i åker, isl. reik, bena; till samma germ. stam som bl. a. föreligger i t. reichen, eng. reach, räcka; jfr JSahlgren i NoB 1925, s. 190 f.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) bena (se BENA, sbst.1 1). Schroderus Dict. 82 (c. 1635). Dens. Lex. 19 (1637). Mitt över hjässan löpte en lång skär rek. Idun 1952, nr 40, s. 8.

 

Spalt R 888 band 21, 1957

Webbansvarig