Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REJS räj4s, n.
Etymologi
[sv. dial. räjs, oväsen, stoj; sannol. till REJ. — Jfr REJSA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) oväsen, stoj, liv o. rörelse; äv.: bråk, gräl. (På frälsningsarmémötet) blef det ”rejs” af som förslog. Sång, musik, långa och korta tal och böner omvexlade. Templaren 1889, nr 145, s. 2. Sånt rejs det skulle vara vid gården nu med alla timmerkarlarna. Martinson OsynlÄlsk. 271 (1943). — särsk. i vissa uttr.
a) leva rejs med ngn, bråka l. gräla med ngn. Koch Timmerd. 287 (1913).
b) göra l. ställa till rejs, ställa till bråk l. uppträde(n); hålla räfst. Här skulle göras rejs! Här skulle hållas rannsakning. Engström Blandn. 183 (1925). GbgP 1948, nr 328, s. 12 (: ställa till).
c) hålla rejs, stöka, rumstera. (Husmodern kommer) ner från vindskontoret, där hon hållit rejs bland kappor, paletåer, kostymer etc. GbgP 1950, nr 252, s. 5.

 

Spalt R 887 band 21, 1957

Webbansvarig