Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REINIKE, m. l. r.
Ordformer
(renich- 1603. renik- 1603—1669. reynik- 1558. -a, nom. 1603—1665. -a, oblik form 1603. -e 1558—1669)
Etymologi
[jfr ä. d. rejneke, listig människa, ”räv”, av mlt. reineke, till mnl. reynaert, av ffr. renard (fr. renard), räv, av det fht. personnamnet Reginhart; jfr MIKAEL 2 c]
(†) skämtsam benämning på räv(en); ofta personifierande; äv. i utvidgad anv., om slug l. lömsk l. ”rävaktig” person. Svart Gensw. H 4 a (1558). När Renika går Pelegrim, så giälleret Lampes (dvs. lammets) Hufwud. Grubb 592, 594 (1665).
Anm. Ss. namn på räven användes (efter titeln på en tysk djursaga) äv. Reincke Fuchs, Reineke Foss o. d. [jfr FUX]. Reyncke Fosz. Forsius Fosz (1621; i boktiteln). Baak dören, baak dören står Renike Foss, / Han achtar och trachtar at göra oss meen. Lindschöld Vitt. 121 (1669).

 

Spalt R 884 band 21, 1957

Webbansvarig