Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REGURGITERA re1gurgite4ra l. reg1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REGURGITATION.
Etymologi
[jfr t. regurgitieren, eng. regurgitate, fr. régurgiter, mlat. regurgitare, översvämma; till RE- o. lat. gurges (gen. gurgitis), strömvirvel, svalg (se GORGE, REGORGERA); jfr lat. egurgitare, låta strömma ut, ingurgitare, dränka, berusa m. m., samt senlat. gurgitatus, drucken, berusad]
med.
1) (numera mindre br.) intr., om vätska l. gas o. d.: flyta l. strömma l. pressas tillbaka, återgå; särsk. dels om flytande födoämne som omedelbart efter sväljningen kastas upp utan egentliga kräkningsrörelser l. som vid sväljning flyter tillbaka genom näsan (på grund av funktionellt fel i mjuka gommen), dels om blod som vid hjärtats arbete strömmar i fel riktning (från kammare till förmak l. från blodkärl till kammare) på grund av klaffel. Collin Ordl. (1847). Petersson FysUnders. 273 (1908). Löwegren Oftalm. 121 (1923). SvLäkT 1935, s. 683. särsk. (†) i p. pr. med adjektivisk bet., i utvidgad anv., om hjärtsjukdom: som utmärkes av att en del av blodet vid hjärtats arbete strömmar i fel riktning på grund av klaffel. Levertin Williams 235 (1838).
2) (numera föga br.) tr., om person: kasta upp (förtärt födoämne) utan egentliga kräkningsrörelser. Flytande ämnen kunde .. (patienten) regurgitera, men endast straxt efter deras förtärande. Hygiea 1842, s. 296.

 

Spalt R 881 band 21, 1957

Webbansvarig