Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REGNERA, v. -ade.
Etymologi
[fsv. reghnera; av mlt. regnēren, liksom fr. régner av lat. regnare, till lat. regnum, konungadöme m. m. (jfr INTERREGNUM), till rex (gen. regis), konung (se REGAL, adj. o. sbst.4)]
(†)
1) = REGERA, v.1 1. Linc. Rrr 6 b (1640). Dalin (1855; ”gammalt”).
a) = REGERA, v.1 1 a. Upp. 5: 10 (NT 1526). At the Romare på then tijdh wijdt vth regneradhe. LPetri DialMess. 55 a (1542).
b) = REGERA, v.1 1 b. 1Kor. 4: 8 (NT 1526). Såsom .. (Guds barn) regnera öfver Synden. Kempe Krigzpersp. 82 (1664). Den regnerande Domaren på Svenska Parnassen. Kellgren (SVS) 5: 166 (1788). särsk.
α) = REGERA, v.1 1 b α; särsk. (om Kristus) i uttr. leva och regnera (i evighet). Genom thin enfödda son Jesum Christum wor herra, hwilken som liffwer och regnerar .. til ewigh tijdh. OPetri Hb. C 1 b (1529). (Kristus) är kommen och regnerar. Borg Luther 2: 516 (1753). Fahlcrantz 2: 144 (1826, 1864). särsk. i utvidgad anv., = REGERA, v.1 1 b α γ’. (Martyrerna) leeffde och regneradhe medh Christo j tusend åår. Upp. 20: 4 (NT 1526; Bib. 1917: fingo regera). Lybecker 81 (c. 1715).
β) = REGERA, v.1 1 b μ; särsk. motsv. α, i uttr. leva och regnera. Så later nw icke syndena regnera j idhart dödheliga lekamen. Rom. 6: 12 (NT 1526). Därs. 7: 1. Nu är det vattendrickningen som lefver och regnerar. Blanche Posit. 59 (1843). särsk. = REGERA, v.1 1 b μ δ’. Wennæsius Klingd. 14 (1682).
2) = REGERA, v.1 6. När pestilentia Regnerade. GripshR 1550.

 

Spalt R 862 band 21, 1957

Webbansvarig