Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REGENCE reʃaŋ4s, äv. med mer l. mindre fr. uttal, r.; best. -en.
Ordformer
(äv. régence)
Etymologi
[av fr. (la) régence, till régent (se REGENT)]
1) (numera bl. tillf.) hist. benämning på hertig Filips av Orléans styrelse (ss. regent) under Ludvig XV:s minderårighet i Frankrike 1715—1723; i sht i sg. best. Geijer I. 8: 148 (1836).
2) konst. regencestil. Louis XIV-stilens .. närmaste efterföljare, régencen. Fredr1Tid 5 (1924). Lindblom Rokokon 201 (1929).
Ssgr (i allm. till 2; konst.): REGENCE-ARTAD, p. adj. Régenceartad rokoko. Bæckström Rörstr. 57 (1930).
-MÖBEL. Fredr1Tid 7 (1924).
(jfr 2) -STIL. stil i arkitektur, konstindustri o. konsthantvärk som under rokokons första period följde på Ludvig XIV:s barock (o. i Frankrike särsk. blomstrade under ”regencen”; se regence 1). Ekbohrn (1904). Upmark Möbl. 20 (1912). Tallriken har en dekoration i regencestil. RedNordM 1929, s. 28.
(1) -ÄRM. (†) textil. nedtill tämligen vid ärm (med uppslag) av den typ som var vanlig under ”regencen”. Små gossar nyttja .. en Pardessus (öfverrock) af sammet med regenceärmar. SthmModeJ 1843, nr 1, s. 7.

 

Spalt R 770 band 21, 1956

Webbansvarig