Publicerad 1956 Lämna synpunkter REFRANGIBEL, adj. -bla. Etymologi [jfr t. refrangibel, eng. refrangible, fr. réfrangible; till mlat. refrangere (se REFRÄNG)] (†) fys. om (ljus)stråle: brytbar. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 43. Ekbohrn (1904). Avledn.: REFRANGIBILITET, r. l. f. [jfr t. refrangibilität, eng. refrangibility, fr. réfrangibilité] (†) fys. brytbarhet. Triewald Förel. 2: e 1 b (1736). Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 7. 2NF (1915). Spalt R 704 band 21, 1956 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
