Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REFORMATÖR, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. -eur)
Etymologi
[av fr. réformateur, av lat. reformator (se REFORMATOR)]
(†)
1) = REFORMATOR 1. Rosenstein 2: 349 (1793). Våra politiska reformatörer ogilla på det högsta vår Statsförfattning. Gransk. 1820, nr 45, s. 3. Wingård Minn. 12: 63 (1850).
2) = REFORMATOR 2. Reformatörernas största förtjenst .. var Bibelns allmänna upplåtande. Rydqvist Resa 220 (1838).

 

Spalt R 699 band 21, 1956

Webbansvarig