| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REFORMATORISK refor1matω4risk l. 10040, adj.; adv. -T.
1) motsv. REFORMATION 2 o. REFORMATOR 1: som har avseende på l. består av l. leder till o. d. en (viss) reform l. (vissa) reformer; äv.: som har avseende på l. utmärker o. d. en reformator. Geijer I. 1: 230 (1845). Reformatorisk ifver. Böttiger i 2SAH 39: 226 (1864). Den reformatoriska strömning, som i följd af julirevolutionen i Frankrike gick igenom Europa. MinnSvNH XII. 1: 176 (1881). UrDNHist. 2: 349 (1953). jfr SOCIAL-REFORMATORISK.
2) motsv. REFORMATION 3 o. REFORMATOR 2: som har avseende på l. utmärker l. härstammar från o. d. reformationen l. en av de kyrkliga reformatorerna under 1500-talet. Reuterdahl SKH 4: 399 (1866). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 72 (1898). jfr EFTER-, FÖR-REFORMATORISK.
Spalt R 699 band 21, 1956