Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REFEKTION, r. l. f.
Ordformer
(äv. -fec-)
Etymologi
[jfr t. refektion, eng. refection, fr. réfection; av lat. refectio (gen. -ōnis), vbalsbst. till reficere, återställa, vederkvicka m. m., till re- (se RE-) o. facere (se FACIT). — Jfr PERFEKTION, REFEKTORIUM]
(†) gottgörelse; jfr REFAKTION. Så framt .. icke .. Kongen i Swerige medh een .. drägeligh refection måtte wara til fridz. NAv. 21/5 1657, nr 2, Bil. 2, s. 4. Anm. I vissa äldre lexikon uppges för ordet (de hos lat. refectio o. fr. réfection förekommande) betydelserna: förbättring, upplagning; vederkvickelse; måltid (i kloster). Andersson (1857). Ekbohrn (1904).

 

Spalt R 663 band 21, 1956

Webbansvarig