| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDA re3da2, sbst.1, r. l. f. ((†) n. VDAkt. 1694, nr 490 (1693: i mitt Ländzmansredo; i bet. 9)); best. -an. Anm. Den gamla oblika formen redo lever kvar (i ålderdomligt spr.) i bet. 4 a—d, särsk. 4 c.
1) († utom i a o. b samt ss. förled i ssgr) eg.: iordningställande l. utrustande; anträffat bl. (jfr dock ssgrna REDESVEN o. REDO-MAN) i konkret(are) anv., om redskap l. hjälpmedel l. tillbehör o. d. (som tarvas för ngt); utrustning; jfr REDA, v.1 1, 2. (Erik Läspe) forsamblade .. mykit folk, .. och lääth them så med then redho som ther til hörde, dragha offuer til Finland. OPetri Kr. 72 (c. 1540). Hwad .. Maria haffuer hafft för redho til sina barnsäng, är ther aff nogh til förståndande, at .. Jesus, icke hade retzliga en swepel (att svepas i). LPetri 1Post. F 3 a (1555). Söndrigt Hiwl stiälper snart laszet … (dvs.) Ondt giöra medh elack reeda. Grubb 787 (1665). Dens. 812. — jfr BEGRAVNINGES-, BO-, BRÄNNVINS-, FISKE-, SADEL-, SKEPPS-, SOCKENBUDS-REDA. — särsk.
a) bildl., om andlig utrustning, särsk. utförsgåvor o. d.; dels [jfr sv. dial. stor l. bre i rean] i uttr. stor i redan, om person: stor i orden, stortalig, som tar munnen full, äv. allmännare: högmodig, dryg; liten i redan, om person: föga betydande l. ansedd, obetydlig (se d. o. 2); dels (o. numera bl.) i ssgn MUN-REDA; jfr REDE, sbst.1 3 c. (Isl.) Litilshatrar .. (Sv.) Lijten i Redan. Verelius 161 (1681). Hefur .. (dvs.) dryg, stor i redan. Spegel 171 (1712); jfr HÄV, adj. 1 b. Man kände Lucullus, när han intet var så stor i redan som nu. Dalin Arg. 2: 72 (1734, 1754). Ni måste fuller hafva högsta rösten i huset ni, märker jag, efter ni är så stor i redan at kalla folck ökenamn. Gyllenborg Sprätth. 35 (1737). Juslenius 315 (1745).
b) [efter fnor. -reiða] i utvidgad anv., om visst område (vars invånare urspr. skulle svara för viss utrustning); i ssgn SKEPPS-REDA.
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] (numera bl. ngn gg arkaiserande) om beredelse (se d. o. 5 c α) till döden gm skriftermål o. nattvard; stundom övergående i konkretare anv., om själva (skriftermålet o.) nattvarden; särsk. dels i uttr. göra sin reda, om person som ligger för döden l. är svårt sjuk o. d.: (bereda sig till döden gm att) skrifta sig o. begå nattvarden, dels i uttr. göra l. giva ngn (hans l. sin) reda l. göra ngns reda, (bereda ngn till döden gm att) skrifta ngn o. meddela honom nattvarden; jfr REDA, v.1 1. OPetri Hb. A 2 a (1529). Presten .. Mechiill capellan .. som pigones rede i hennes ytt[er]sta giortt hade. 2SthmTb. 3: 50 (1553). Med thy afsomnade den Qvinnan utan redho. VgFmT I. 8—9: 118 (1579). Her Hans, som gaf salige Erich sÿn rede m[ed] th[et] helige sacramente. 2SthmTb. 7: 32 (1584). The som vthi theras häfftighe siukdom hafwa giordt sin reedha. Schroderus Hoflefw. 39 (1629). Wallquist EcclSaml. 5—8: 367 (1679). Prästen håller tidegärd för folket .. och gör dem deras rede, när så omtränger. Koch GudVV 1: 69 (1916). — jfr PÅSKA-, SJÄLE-REDA.
3) (†) skick l. tillstånd vari ngn l. ngt är färdig(t) l. beredd (berett) o. d.; jfr REDA, v.1 1, 2.
a) [fsv. til reþo (l. redha m. m.); jfr fd. til rethæ (d. til rede), isl. til reiðu] i uttr. till reda l. redo l. rede (äv. sammanskrivet), om person l. sak: i ordning, färdig, till reds; äv. (om sak): färdigställd, fullbordad, färdig (se d. o. 5).
α) i uttr. göra sig l. ngt till reda l. redo l. rede, göra sig osv. i ordning, äv. (med sakobj.): färdigställa ngt; pynta ngt till rede, göra ngt i ordning, utrusta ngt; bliva till rede, bli färdig l. i ordning. Saa beder iak eder .. tiil seya alla frelsesmen .. Tet te göre them tiil reda med syna swæna. G1R 1: 57 (1523). (Vi) see .. gerne, att man altijd schicker utöffver till oss hvad som (i smedjorna) til redhe giordt bliffver. Därs. 25: 371 (1555). Vij .. (läto) strax pynte them (dvs. skeppen) tilreede och skicke them utöffver (till Finland). Därs. 27: 36 (1557). Samme broo måtte innen wår ahnkompst blifue till reede. PrivSvStäd. 3: 311 (1576). RA I. 4: 622 (1598).
β) i förbindelse med verb som betecknar tillstånd o. d.
α’) i fråga om person l. trupp o. d., i uttr. vara l. ligga l. stå till reda l. redo l. rede (att göra ngt), vara resp. ligga l. stå färdig l. beredd l. redo (att göra ngt); äv. i uttr. vara ngn till rede och undsättning, (vara redo att) bistå ngn. Atj laate edert folch til reda wara, at bemanna wårth skip. G1R 3: 336 (1526). Skole wij ock altijdh stå tilredho och haffua wår werio för oss j henderna, ellies fäller .. (djävulen) oss. LPetri 1Post. V 7 a (1555). Ther vår och Sverigis riikis machtt .. icke hade varidtt honum (dvs. konungen av Danmark) .. både till landh och vatn så till rede och undsätningh. som thett då skeedde, hade han (osv.). G1R 27: 213 (1557). Tå nu bådha härarna lågo till redho i markene. LPetri Kr. 15 (1559). JPGothus NMånsson D 2 a (1639). 2RA 1: 441 (1723; sannol. efter handl. fr. 1626).
β’) i fråga om ngt sakligt; i uttr. vara till reda l. redo l. rede, vara i ordning l. färdig; ligga till rede för ngn, ligga till reds för ngn; hänga ngn till rede, hänga till reds l. i ordning för ngn; vara l. stå ngn till redo l. rede, vara resp. stå beredd l. färdig för ngn l. vara resp. stå till ngns disposition l. tjänst (så att han fritt kan begagna sig därav); hava l. hålla ngt till reda l. redo l. rede, ha resp. hålla ngt i ordning l. i beredskap l. tillhandahålla ngt, äv.: vara beredd att uppoffra ngt. Jöns Splitz landgille skulle vare honum eller hans befalningsman tillrede och icke lenger udi qvarstade her i Sverige. G1R 24: 63 (1553). Then steekta fisken och brödhet .. lågh tilredho för Läriungarna, när the kommo j land. LPetri 2Post. 34 a (1555). (Polackerna) hwilke til at vppehålle theres Konungz högheet, hafwe ospardt och tilreede, bådhe lijf och lefwerne. Chesnecopherus Skäl Gg 4 b (i handl. fr. 1595). Låtter migh Edert rådh i sacken wetta och holler althingh til redo. Gustaf II Adolf 511 (1625). DrSimon 14 (1627: hänger). Verelius Herv. 51 (1672: stådt eder till redo). LReg. 271 (1676). SkrVSocLd 22: 147 (c. 1685).
b) [sv. dial. vara i redo] i uttr. vara i redo, om sak: vara att få, stå till buds. Mixturer oc annat / Som på Kiällaren är för penningar altid i redo. BrölBesw. 145 (c. 1670).
4) [jfr motsv. anv. av fsv. redha, redhe, fd. rethæ; i denna bet. utgår ordet sannol. delvis från mlt. rede, tal(ande), räkenskap m. m. (av fsax. reðia, räkenskap, motsv. fht. redia, räkenskap m. m. (t. rede), got. raþjō, räkning, räkenskap m. m., sannol. rotbesläktat med lat. ratio, räkning, förnuft m. m.; jfr RATION, RATIONELL m. fl. samt HJÄLPREDA, sbst.)] († utom i a—d) om klarläggande av hur man utfört ngt som man har att svara för samt i användningar som ansluta sig härtill; särsk. om redovisning av pänningmedel l. redogörelse för hur man fullgjort uppdrag l. skyldighet o. d.; redovisning; redogörelse; särsk. dels i uttr. reda och räkenskap l. räkning l. riktighet o. d., dels i uttr. reda (och räkenskap l. räkning osv.) för l. på l. över ngt, för resp. beträffande ngt; jfr REDA, v.1 2, 6. Iak haffuer tagit oc annamet redhe oc regenskap aff .. breffuiseren Niels wargh paa then befaling han .. hafft haffuer. G1R 1: 8 (1521). Skyldigheter, för hvilka en Konung på högre ort är til redo förbunden. Tessin Bref 135 (1752). Öfver dessa medel (kommer) at hållas riktig redo och räkning. Bergv. 2: 703 (1756). At en laga rest-ransakning öfver dessa räntor .. må hållas, det finner Kongl. Maj:t .. tjäna til redo och riktighet Räntegifvarne och Räntetagarne emellan. PH 6: 4503 (1757); jfr 6 a α γ’. En summa penningar hade han haft med sig, för hvilken man aldrig af honom fick reda. Dalin Hist. III. 1: 60 (1761). (Gud) har gifvit .. (varje människa) ett särskildt embete, .. som hon skall utöfva .. med skyldighet till reda och räkenskap inför hans domstol. Flensburg KyrklT 372 (1882). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg ålderdomligt) i uttr. fordra l. kräva (äv. begära l. infordra o. d., förr äv. äska) redo, förr äv. (noggrann o. d.) reda (av ngn för, äv. över l. (ut)i, förr äv. på ngt), fordra (noggrann osv.) redovisning l. redogörelse l. avfordra (noggrann osv.) räkenskap (av ngn för ngt); stundom liktydigt med: ställa (ngn) till svars (för ngt); jfr e. CivInstr. 42 (1618: infordra). (Invånarna i Köln) luppo .. til Rådhuset .., eskandes aff Rådhet redha och Räkenskap på Stadsens Inkomst och Vthgiffter. Schroderus Os. III. 1: 24 (1635). Jag skall begära reda för mitt arf. Gustaf III 3: 326 (1788). (K. XI) tålde icke det ringaste underslef, utan fordrade noggrann reda på runstycket. Ekelund 1FädH II. 2: 29 (1831). (Man) kom .. derhän, att Påfven erkändes äga rätt .. att fordra redo öfver kyrkans tillstånd. Nordström Samh. 1: 218 (1839); jfr γ. Ej må .. någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder kan förekomma. SFS 1866, nr 27, s. 19. Inför högste domarn äro alla lika; / redo kräfver han af fattiga och rika. Cronholm Minnesbl. 359 (1908). Normann ClerComCirk. 19 (1952). — särsk.
α) (†) i uttr. fordra l. äska redo (av ngn) huru osv., fordra redovisning l. redogörelse (av ngn) för hur osv. Liljestråle Fid. 11 (1772). (Biskop Serenius) äskade .. af Prostarne redo, huru hans författningar verkställdes. SvHofclerH 3: 77 (1777). Hagberg Pred. 3: 181 (1817).
β) (†) i uttr. fordra l. begära redo för ngn, avfordra räkenskap l. ställa en till svars för att man umgås l. är vän med ngn; jfr δ. Ingen (hade) kunnat begära eller fordra redo för edert sällskap och dem ni valt till vänner (om ni levat som privatman). Rosenstein 3: 213 (c. 1790).
γ) (†) i utvidgad l. bildl. anv., utan särskild tanke på ansvarsskyldighet, i fråga om avfordrande av l. begäran om (utförliga) upplysningar om l. (noggrann) framställning av ngt (t. ex. händelseförlopp l. sakförhållande): kräva l. begära redogörelse (av ngn för l. beträffande ngt) l. förklaring (angående ngt); äv. med inbegrepp av skyldighet att känna till det som redogörelsen avser, stundom: fordra förmåga att redogöra (för ngt), kräva kännedom (om ngt). Lehnberg PVetA 1762, s. 1. I fall Kongl. Vetenskaps och Vitterhets samhället (i Göteborg) .. begärade af mig någon redo för mina Studier, mina Skrifter och Riksdagsmanna öden. Chydenius 424 (1780). Du fordrar säkert reda för min sommar, kanske för hela återstående delen af året. MoB 2: 116 (1795). (Recensenten) måste .. begära närmare redo angående (den i översättningen av Vergilius skildrade) Klorei kavalkad. Polyfem II. 6: 4 (1810). Tentamina .. hvarvid reda fordras för hela den kurs, som under föregående läs-år blifvit fulländad. ÅbSvUndH 68—69: 398 (1814).
δ) [jfr γ] (†) i uttr. avfordra ngn reda för ngn, kräva redogörelse av ngn för ngns levnadsomständigheter l. åtgöranden o. d., kräva upplysningar av ngn om ngn. När jag i morgon besöker .. (greve Zeyton) och affordrar honom reda för (betjänten) Nickolson. Almqvist TreFr. 1: 128 (1842).
b) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt språk, särsk. lagspråk) i uttr. vara ngn redo (förr äv. reda) skyldig (för ngt), äv. vara skyldig (ngn) redo, förr äv. reda (för ngt), äv. vara redo skyldig (l. skyldig redo) inför, äv. hos, förr äv. åt ngn (för ngt), vara skyldig att avge redovisning l. redogörelse (för ngt till l. inför ngn), vara redovisningsskyldig (för ngt inför l. gentemot ngn); förr äv. i utvidgad l. bildl. anv.: vara skyldig att l. böra meddela (ngn) upplysningar l. lämna meddelande (om ngt). Höpken 2: 39 (1746). Riksens Råd äro redo och räkning skyldige för deras rådslag äfven hos dem, som (osv.). Därs. 276 (1756). Skattmästarne äro skyldige reda. Nordforss (1805). (Guvernören) var (icke) skyldig redo åt någon annan, än Konungen sjelf. Skandinav. 1812, s. 98. Nu är du skyldig mig reda för den sista och märkvärdigaste perioden af din lefnad. Knorring Cous. 1: 114 (1834). Fullmäktige (i riksbanken äro) för sina åtgärder .. Riksdagen eller dess bankoutskott och revisorer allena redo skyldige. SFS 1897, nr 27, s. 9. De tjänstemän och betjänte, hvilka i och för sina befattningar äro inför stadsfullmäktige .. redo skyldige. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 35, s. 3. Cannelin (1921).
c) (i sht i skriftspr., fullt br.) i uttr. göra (förr äv. avgiva l. (av)lämna l. avlägga o. d.) reda (jfr 6 a α γ’) l. (ålderdomligt) redo, förr äv. specificerad l. slutlig o. d. reda l. redo (för ngt inför l. för, äv. hos l. till ngn), avge (specificerad osv.) redovisning l. redogörelse (för ngt inför resp. till ngn); avlägga räkenskap (för ngt inför ngn); stundom övergående i bet.: stå till svars (för ngt); i sht förr äv. i uttr. göra ngn reda, äv. redo (för ngt), avge redovisning l. avlägga räkenskap o. d. (för ngt) inför ngn. G1R 12: 7 (1538). SvFlH 2: 91 (1679: hos Kungl. Maj:t därför göra reda och rätt). För samma penningar (dvs. viss del av häradssakörena) giöres redo ock räkning til landscontoiret. 2RA 1: 151 (1720). Förmyndaren skal författa richtig räkning öfver thet, han under händer hafver, så at han, vid hvart åhrs slut, för nästa fränder må kunna redo giöra. ÄB 23: 1 (Lag 1734). VDAkt. 1781, nr 2 (: aflemna). SPF 1816, s. 196 (: göra .. specificerad redo). Almqvist AmH 1: 74 (1840: lemna redo). Jag är beredd att göra dig reda för ditt möderne-arf. Bremer Hertha 156 (1856). 1NJA 1874, Dom. s. cxiv (: afgifvit). (Han har blivit) annonsagent (i tidningen) och gör var vecka redo och räkning för sitt fögderi inför (tidningens ägare). Zilliacus Stämpl. 92 (1922). Moberg Invandr. 337 (1952). — särsk.
α) (†) i förbindelse med indirekt frågesats, i uttr. göra redo huruledes (osv.), avge redogörelse l. avlägga räkenskap för hur (osv.), göra reda för hur (osv.); jfr γ α’, γ’, ζ β’. Landzhöfdingen skall Åhrligen giöra redo, huruledes han sitt Embete föreståt hafuer. HSH 31: 282 (1668).
β) (†) i uttr. göra redo för (besättning på fartyg o. d.), om skeppare: avge redovisning för hur det gått med (besättning osv., särsk. med hänsyn till dem som icke återvända med fartyget). HC11H 4: 7 (1697).
γ) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr δ, ε, ζ β’), utan särskild tanke på ansvarsskyldighet: ge (noggranna) upplysningar l. (noggrant) besked l. (utförlig) underrättelse (beträffande ngt), redogöra (för ngt); stundom liktydigt med: (utförligt) skildra l. beskriva l. (noggrant) klargöra l. utreda (ngt); äv. med inbegrepp av skyldighet att känna till det som redogörelsen avser, särsk. i fråga om redovisning av inhämtade kunskaper, stundom: (nöjaktigt) svara (för ngt); numera nästan bl. (jfr dock ε, ζ β’) i uttr. göra reda l. (ålderdomligt) redo (förr äv. göra god l. klar o. d. reda) för ngt (inför l. för ngn), i sht förr äv. göra ngn reda resp. redo för ngt. (De böra) wette göre Oss ther godh reedhe före, huru stor samme gärdh schall ware. E14R 1561, 1: 93 a. Han gjorde redo för allmänheten för de skäl hos hvar och en ledamot (i Svenska Akademien), som förtjent dess utnämnande. Kellgren (SVS) 6: 154 (1786). För att vinna inträde på Gymnasium fordras af Lärjunge .. (att) kunna göra reda för första Boken af Euclidis Geometri. FörslSkolordn. 1817, s. 15. Jag hoppas, att de som förmena sig grundligen förstå .. (Kants lära), lära göra mig den rättvisan, att jag aflagt en riktig reda derföre. Leopold 4: 55 (c. 1820). Hur han (dvs. riddaren) föll, för hvem, hvarför, / gör hans falk dig redo för. Runeberg ESkr. 1: 33 (c. 1830). Palmblad Fornk. 2: 574 (1845: göra klar reda för). Sjöberg Kvart. 113 (1924: göra reda för). (†) Så snart (den främmande) Slupen blifvit anropad, ligges på årorne tils redo är gjord. TjReglFl. 1790, s. 88. — särsk.
α’) (†) i förbindelse med indirekt frågesats, i sådana uttr. som göra reda l. (skäl och) redo huru l. varför osv., ge besked om l. redogöra för hur l. varför osv.; jfr γ’, α, ζ β’. Man skal .. ingom giffua Sacramentet, som icke weet göra skääl och redho, hwarföre han går ther til. LPetri KO 38 b (1571). Rosenstein 1: 120 (1787).
β’) (†) i uttr. göra reda på l. om l. av ngt (för ngn) l. göra ngn reda om l. lämna ngn reda på l. om ngt, ge (ngn) besked om ngt l. redogöra för l. klargöra l. utreda ngt (för ngn); äv. göra reda på böcker o. d., redogöra för innehållet i böcker osv. Then (präst), som i visitatione sådane böker (dvs. bibeln, Luthers katekes m. fl.) eij haffuer, ey heller wet göra redhe på, settias aff gellet. SynodA 2: 25 (1585). Sedhan the hafwa giordt richtigh Reedha och Beskeedh om heela sitt Lefwernas Wandel. Schroderus Os. 1: 354 (1635). Skolordn. 1820, s. 88 (: derom lemna Ephorus reda). Jag har gjort reda för Franzén af hela planen (till dramat). Beskow (1823) i 3SAH XXXIX. 2: 25. Jag måste nu göra Fältkamreraren reda om min slägt. Wetterstedt Mut. 23 (1832). Därs. 99 (: lemnat oss en noggrann reda på). jfr: En förklaring .. hwaraf wi förnimma Ed. K. M. nu mera om samma werks beskaffenhet redan wara redo gjord och alt tilkänna gifwit. HC11H 10: 160 (1680).
γ’) (†) i uttr. giva l. ge reda l. redo på ngt, ge besked om l. förklara ngt; äv. giva reda ifrån sig, (av)ge förklaring; äv. (i förbindelse med indirekt frågesats) giva ngn reda och besked vad (osv.), ge ngn besked l. underrättelse om vad (osv.), redogöra för ngn för vad (osv.). Att docentes .. gifwa Rijks- och Academiæ Cantzleren reda och besked, hwad nytta dee promittera som .. (kungliga stipendier) åthniuta. Annerstedt UUH Bih. 2: 63 (i handl. fr. 1663). SvMerc. 1: 283 (1755: ge reda på). Intet (är) svårare, än at gifva redo på orters namn, som ofta äro förderfvade. Hülphers Dal. 34 (1762). Hå nej, sade han .., utan att gifva någon vidare reda ifrån sig, än allenast, att vi såsom oomvände ej kunde fatta och förstå (hans lidande). KyrkohÅ 1905, s. 217 (1780).
δ’) (†) i uttr. göra redo för ngn, ge besked om ngns levnadsförhållanden l. förehavanden o. d. BrinkmArch. 2: 380 (1812).
δ) (†) med det indirekta personobjektet ersatt av objekt betecknande sekel, i uttr. lämna (sekler) trogen reda, i oeg. anv., övergående i bet.: troget handla i (seklers) anda l. efter (seklers) föredöme l. dyl. Vi böre lämna så många secler trogen reda och följa våre fäder som de lyckeligen fölgt sine. Dalin Montesquieu 164 (1755).
ε) i uttr. göra reda l. (ålderdomligt) redo (i sht förr äv. reda och räkenskap l. redo och räkning, förr äv. redo och riktigt) för sig (jfr ζ β’), i sht förr äv. göra ngn reda för sig, avge redovisning för sin förvaltning l. avlägga räkenskap för sina åtgärder l. handlingar o. d. (för ngn); ofta (numera nästan bl. i uttr. göra reda för sig) i utvidgad l. bildl. anv., särsk. dels (motsv. γ): ge upplysningar l. besked l. underrättelse om sig själv (sina levnadsomständigheter l. upplevelser l. tänkesätt o. d.), dels (särsk. i fråga om ekonomiska förh.): göra rätt för sig (äv. i uttr. göra reda och rätt för sig). The Kranke skole warda döpte, oansedt the sielfwe för Swagheet skull icke kunna göra reda för sigh, vthan hafwa när sigh sijne Witnen, som för them swara. Schroderus Os. 1: 547 (1635); jfr slutet. CivInstr. 494 (1704). Om Hr Lectoren Domerus för sig Redo och Ricktigt giort. VDAkt. 1735, nr 618. 2RARP 13: 243 (1742: giöra redo och räkning för sig). Göra reda och räkenskap för sig. Sahlstedt (1773). Du förebrår mig ständigt, att jag icke .. (i breven) gör dig reda för mig. Almqvist AMay 83 (1838). (Pastorn) visste .. inte, hvilken hon var; men hon gjorde reda för sig, och när han såg efter i dopboken, så stod hon där. Engelke HelsSägn. 69 (1899). DN 16/12 1928, Söndagsbil. s. 3 (: göra reda och rätt för sig). jfr: ”Jag beklagar er”, fortfor länsmannen, ”om ni ej kan göra bättre redo för er person vid förhöret hos höga landshöfdinge-embetet.” Livijn 1: 388 (1824). — särsk.: (kunna) ge besked om l. redogöra (se d. o. 2) för l. visa sig känna till vad man är skyldig att ha kännedom om; äv. allmännare: kunna sina saker, vara (väl) hemmastadd o. d.; numera bl. i uttr. göra reda för sig. Ey heller the (få gå till nattvarden), som intet kunna giöra reda för sig, uti theras Christendoms Stycken. Kyrkol. 8: 3 (1686). Nohrborg 421 (c. 1765: göra redo för sig). (Tuppen säger om Härjedalen:) ”Fjäll i väster, skog i öster, bred ådal genom hela landet ..”. ”Du gör bra reda för dig”, ropade pojken. Lagerlöf Holg. 2: 390 (1907).
ζ) med indirekt refl. obj.
α’) (numera bl. tillf.) i uttr. göra sig själv reda för ngt, avlägga räkenskap l. svara för ngt inför sig själv. Han räknar för sin frögd, at i sin frihet bo / Och sig allena sielf gör reda för sin ro. Dalin Arg. 1: 67 (1733, 1754; fr. orig.: ne rend qu’ à lui seul compte de son loisir).
β’) [jfr motsv. anv. av fr. se rendre compte (de qc)] i utvidgad l. bildl. anv. (motsv. γ), i uttr. göra sig (själv) reda (äv. klar o. d. reda), förr äv. redo för (förr äv. över) ngt, klargöra l. (klart) utreda ngt för sig (själv); stundom äv. (i förbindelse med indirekt frågesats) göra reda för sig vad (osv.), klargöra l. utreda för sig vad (osv.). Vi .. vilje i korthet göra oss redo för, hvad vi förstå med ordet menniska. Wallin 1Pred. 1: 221 (c. 1830). Fahlcrantz 6: 2 (1833, 1865: öfver). Att göra sig klar reda för vad de främmande nyheterna .. innebära. SvSpörsm. 4: 48 (1893). Botilla låg och gjorde reda för sig vad som hade skett. Moberg Rid 37 (1941).
d) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt språk, särsk. lagspråk) i uttr. visa (förr äv. uppvisa) reda, i sht förr äv. redo l. nöjaktig l. behörig o. d. reda l. redo, förr äv. (reda l.) redo och räkenskap l. räkning l. riktighet (för ngt l. hos l. för ngn), förr äv. visa ngn redo för ngt, (på nöjaktigt osv. sätt) redovisa (för ngt hos ngn), avge (nöjaktig osv.) redovisning l. redogörelse (för ngt). ÅgerupArk. Brev 10/10 1711 (: wist någon reda och richtighet). Min Svåger (har) förmodelig vist redo ock Räckenskap för samma tijd. VDAkt. 1737, nr 515. Den som .. igenom Grufveräkningen visar Grufvelaget därföre (dvs. för gruvans medel) behörig redo. Johansson Noraskog 1: 117 (i handl. fr. 1785). MeddNordM 1899—1900, s. 65 (1831: därföre uppvisa redo och Räkning). SFS 1862, nr 51, s. 18 (: vise han reda för borgenärerna). Pröfvas gäldenär hafva visat uppenbar vårdslöshet emot sina borgenärer derigenom .. att han .. sålt egendom och ej kan nöjaktig reda derför visa; .. straffes med fängelse. Därs. 1864, nr 11, s. 90; jfr Därs. 1921, s. 641 (: nöjaktigt reda). Fliesberg Handel. 66 (1891: visa reda hos). Granfelt Konkursförv. 118 (1906: bör .. sådan redo visas, att). (†, i förbindelse med indirekt frågesats): Claes begierer H:r Secreteraren måtte lagl:n vijsa redo hvar till de äro använde. VRP 17/4 1721. — särsk.
β) (†) i utvidgad l. bildl. anv., i uttr. visa (nöjaktig) redo för (kristendomskunskap l. frågor), redovisa (nöjaktiga) insikter i (kristendomskunskap) resp. riktigt besvara (frågor). SvHofclerH 3: 75 (1777). Den, som för alla frågor (som motsvarade det kunskapsmått som fordrades för officersgrad) kunde visa redo, skulle (osv.). Arbin PVetA 1783, s. 24.
e) [jfr t. einem (zur) rede stehen, einen zur rede stellen] (†) i uttr. stå (till) redo (för ngt), stå till svars l. svara (för ngt); stå ngn till reda, stå till svars inför ngn; ställa sig till redo inför (en domstol), ställa sig till ansvar inför (en domstol); fordra ngn till redo, kalla ngn att stå till svars; jfr a. Nähr then då kommer, som vill bevissa (de anklagades skuld) .., så skall bägge partterne justitian stå till redha. OxBr. 10: 101 (1628). Ifall någon .. skulle proponera något emot religionen och vår fundamentale lag, borde han stå derföre til redo. 2RARP 12: 156 (1741). Höpken 2: 748 (1784: stå redo). HH XXXII. 1: 289 (1785: til redo fordrad). En sann Christen kan .. aldrig nog ofta ställa sig till redo inför sitt samvetes domstol. SPF 1845, s. 70.
f) [med avs. på bet. jfr fsv. vita räkinskap af, känna till o. kunna avlägga räkenskap för] (†) i uttr. veta god reda för ngt, väl känna till o. kunna avlägga räkenskap för ngt; jfr 5. LReg. 126 (1618).
g) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) i utvidgad l. bildl. anv. som icke behandlats under a—d ovan: besked l. underrättelse l. klargörande l. utredning o. d.; äv. i uttr. ngts reda, klargörande av l. utredning om ngt (med hänsyn till inbördes värdeförhållanden); stundom närmande sig l. övergående i 6 b l. 7. Ther man will eller måste weta huadh then ena (myntsorten) gör emot then andre: Så hafuer han här theres reda. Stiernhielm Arch. C 4 b (1644). (Dietetikerna) tala alltid såsom Orakler: men den, som läser dem alla, får följande Redo. Thorild 4: 188 (1795). Schartau UtkPred. 1: 25 (1823). — jfr ORD-REDA. — särsk.
α) [jfr c γ, ζ β’] i uttr. söka reda för ngt, söka klargöra l. utreda ngt, söka göra reda (i bet. c γ) för ngt. (Vissa vetenskapsmän stämpla) såsom grublare .. dem, som vilja söka reda för det egentligen rationella. Boëthius Kant Föret. 3 (1797).
β) i uttr. få l. erhålla l. hava reda l. redo om ngt, få resp. ha besked l. underrättelse om l. klarhet i fråga om ngt; äv. i förb. med indirekt frågesats, i uttr. erhålla redo huru (osv.), få besked om l. klarhet i l. utröna hur (osv.); jfr 7 a, c. Dätta (dvs. vissa anförda dunkla l. osanna föreställningar) är then reeda mäste-deels, Ätterne i werlden hafwa, om sin börian, och första tijder. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 a (1643). Om Bergslagens ålder kan ingen redo ärhållas. Johansson Noraskog 1: 9 (i handl. fr. 1785). Huru härmed sammanhänger, har till närvarande ingen redo kunnat ärhållas. Därs. 184. Då han fått reda om hans resa och om hans hembygd och dylikt sade han (osv.). HistGällDöss 2 (1841).
5) [jfr 4 f] (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) i uttr. veta reda (förr äv. redo) på (förr äv. uppå l. om) ngt l. ngn, veta besked om l. känna till l. ha reda (i bet. 7 a) på ngt l. ngn; stundom (övergående i 6): känna till o. kunna ge besked om ngt med hänsyn till den ordning l. det skick vari det befinner sig l. med hänsyn till sätt varpå l. det system varefter det är ordnat o. d.; förr äv. i uttr. känna reda på ngn, känna till ngn; jfr 6 b μ. Dogh (skulle) en vara hufudet för them alla (i regeringen), och han vara altijd i Stockholm tillstädes till att vetha reedho på allting, som i regeringen förhandlades. HT 1916, s. 194 (c. 1597). De (hade) funnit saker och handlingar (i antikvitetsarkivet) blandade hvar om annan, utan at ledamöterne (i arkivet) vetat någon reda däruppå. Schück VittA 4: 379 (i handl. fr. 1741). Lagerbring 1Hist. 1: 13 (1769: uppå). Voltaire är den jag af alla mäst borde veta redo om efter han så intagit mig. Leopold (SVS) II. 1: 28 (1776). Cnattingius SnE 48 (1819: känna reda på). Hon visste reda på hvarenda häst på godset, visste hur den såg ut. Berg Krig. 7 (1915). Kafka Amer. 148 (1947). jfr (†): Ideen i sitt första steg till verklighet ej ännu vet reda på sig sjelf. Törneros Bref 2: 67 (c. 1825).
6) [jfr 3, 4 (g)] om (förhållandet att bringa ngt i) ordnat skick l. tillstånd, ordning o. d.
a) († utom i α γ’) om sätt l. form l. skick som är i enlighet med bestämda regler l. lagar, ordning (se d. o. 3); äv. allmännare: tillstånd, skick (jfr ORDNING 3 g). Så wiste H. K. M: wäl, vthi hwadh reede H. K. M. Regeringen efter sigh läth. Chesnecopherus Skäl Nn 1 a (i handl. fr. 1595). Naturen .. består vti een tarflig saman-stämning, och bequäm genlijkhet; huilckens reda vthspringer, och hafuer sin grund, i wisse Taal, måt, och mon till wigt och rörelse. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). Wij handle, eller hande något: strax fordras then Allsins-tarflige (dvs. alltid behövliga) Arithmetica, then allt wårt syslande och görande medh Taal och redho deelar, och vrskillier. Därs. A 3 b; jfr b. — jfr VILL-REDA. — särsk.
α) [jfr fsv. redho göra, erlägga, betala] om förhållandet att (l. om det skick l. tillstånd som uppstår, då) en prestation (till alla delar) fullgöres l. fullgjorts l. en förbindelse l. skuld o. d. (till fullo) uppklara(t)s l. betala(t)s l. mellanhavanden uppgöras l. uppgjorts o. dyl. l. om skick l. tillstånd vari ngt överlämna(t)s o. d.; jfr REDA, v.1 16.
α’) [fsv. i godha redho] i uttr. (ut)i god reda, på sådant sätt att (det som betala(t)s l. överlämna(t)s osv. befinner (befunnit) sig i fullgott skick o.) prestationen l. betalningen osv. fullgöres l. fullgjorts helt tillfredsställande; stundom liktydigt med: på ett fullt tillfredsställande sätt, stundom: i fullgott skick. Skilier samma skath j fraa eder j goda redho. G1R 2: 118 (1525). Inuentet (dvs. prästgårdsinventarierna) skal honom (dvs. den tillträdande kyrkoherden) .. j godha redho och förbättrat öffuerantwardat bliffua. LPetri KO 73 a (1561, 1571); jfr KOF II. 1: 421 (1659). 16. Rijkzd(ale)r dem Pädher Olufsson bekende för rätten, sigh vthi godh reedo bekommet haffua. ÅngermDombRenov. 1642, fol. 69.
β’) [fsv. til godha redho] i uttr. till (en) god reda, på sådant sätt att prestationen l. betalningen osv. fullgöres l. fullgjorts till alla delar l. helt tillfredsställande; stundom liktydigt med: till fullo. Wil iak gerne förnöie eders nade til gode rede huat eder nade vtgiffuer pa mine vegna. HSH 17: 150 (1523). OPetri Tb. 6 (1524: til en godh redhe). Lasse Biørs[on] (sade), at ffor[næmda] h[ustrv] Sigrid haffde ffaat syne betalni[n]g th[e]n yt[er]ste peni[n]g m[edh] th[e]n fførste til gode rede. Därs. 22. Tegel G1 1: 262 (1622).
γ’) om uppgörande av mellanhavanden; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med mer l. mindre tydlig anslutning till b; förr äv. i uttr. göra en vacker reda och besked, göra upp mellanhavandena på ett redligt o. tillfredsställande sätt; jfr b, 4 c. (Armeniernas äldste) hvilka enkannerligen .. beställa om deras räkenskap och ägendom, som här kunna dö, .. göra .. en vacker reda och besked därvid. Eneman Resa 1: 44 (1711). Riktig reda är god vänskap. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) i förb. med attributiv bestämning som anger ett skick l. tillstånd ss. dåligt l. förkastligt l. uselt l. (i utvidgad anv.) ett händelseförlopp ss. beklagligt l. förargligt o. d. Jagh haffuer icke en Barck på Stuguna (vars tak läcker) Breda, / Thette måtte wara en fanners reedha. Aschaneus HwsRegl. 14 (1614). Thet war rätt en galin reeda, / Han (dvs. G. Vasa) skulle sigh hädhan leedha. Prytz G1 B 3 a (1621). Tinga och intet breeda (dvs. betala), dhet giör en elack reeda. Grubb 107 (1665). Ond reeda, kiöpa och intet breeda. Dens. 670.
b) pregnant, om det skick som ngt bör befinna sig i l. ha för att det skall uppfylla anspråk på planmässighet l. ändamålsenlighet o. d., särsk. i systematiskt l. organisatoriskt avseende; dels om skick vari ngt konkret befinner sig, då dess enskilda delar (icke äro oordnade l. tilltrasslade o. d., utan) äro (planmässigt) ordnade (o. placerade på rätt plats), dels om skick som ngt mer l. mindre abstrakt befinner sig i l. har, då det är planmässigt l. ändamålsenligt ordnat l. visar planmässighet osv.; äv. om egenskapen hos ngt att befinna sig i l. visa sådant skick l. att vara ordnad på sådant sätt l. om tillvägagångssätt o. d. som präglas av sådan egenskap, stundom: redighet, stundom: planmässighet l. metodiskhet l. system; särsk. (i fråga om muntlig l. skriftlig framställning l. tänkande o. d.): (tillstånd l. skick som utmärkes av) klarhet l. överskådlighet; äv. om egenskapen l. förmågan (hos en person) att kunna uppträda l. handla på ett planmässigt l. metodiskt sätt l. att kunna uttrycka sig l. tänka med klarhet o. stringens o. d. (jfr c); jfr ORDNING 3 e, 6, 8 o. REDA, v.1 5, 6. Bringa (äv. göra) l. få (stundom äv. ha) reda i (förr äv. göra reda på) ngt. Det är ingen (ordning och) reda i hans arbete, i hans tankar, i hans framställning. (Nu göres) mehra behoff .. then samma (dvs. sjöfarten) til bättre Redo och Rättelse medh nödige Ordningar at försee. Siöl. 1667, s. a 3 a; jfr a. Lind (1738). Klåckaren skal .. vara skyldig, at, til bidragande af redo och god ordning .. hålla fem Kyrkones Böcker. PH 5: 3118 (1751). (Sv.) Göra reda på sakerna. (Fr.) Mettre ordre aux affaires. Nordforss (1805). Liljecrona RiksdKul. 133 (1840: hade reda i). Hedberg Odåga 40 (1867: göra reda i). Det är ej fritt, att i ”Tankar öfver Critiquer” Dalins vanliga logiska reda något öfvergifvit honom. Warburg i 2SAH 59: 235 (1882). De ska .. vara reda i min kammare! Diktonius Onnela 149 (1925). Rätten skall vaka över att vid handläggningen (av ett mål) ordning och reda iakttagas. SFS 1942, s. 1797. — jfr BEGREPPS-, TANKE-REDA. — särsk.
α) (†) i uttr. ställa ngt i reda l. redo l. bringa ngt till redo, bringa ngt i behörigt skick, ställa l. bringa ngt i ordning (se d. o. 6, 8). När .. een posts eller dagz Räkenskap är rättad och i skick, eller till redo bracht; så (osv.). CivInstr. 507 (1704). (Sv.) Ställa i redo, (t.) in Ordnung bringen. Lind (1749). Heinrich (1828).
β) (i sht vard.) i sådana uttr. som det är l. blir (ingen l. någon) reda med l. på ngt (förr äv. ingen reda är på ngt), ss. beteckning för att ngt (icke) befinner sig i l. visar resp. kommer i ordnat skick l. i det skick som det rätteligen bör ha (särsk. i organisatoriskt avseende l. med hänsyn till planmässighet o. d.). I Magistraten (i Sthm) bestämde .. (Rosenhane) hvarje Borgmästares särskilta befattning, hvarpå förut ingen reda var. Franzén Minnest. 2: 215 (1825). Det är ingen reda på orrleken, säga Skyttarna, då en Rackelhane der infunnit sig. Nilsson Fauna II. 2. 1: 92 (1828). Det var på tiden, att .. (den sextonårige Lasse) började hjälpa till med jordbruket, om det skulle bli någon reda med arbetet, när han en gång skulle övertaga gården. BygdFolk 1: 255 (1927).
γ) (ngt vard.) i uttr. det är reda med ngn, ss. beteckning för att ngn sköter vad han skall på ett ordentligt, redigt, planmässigt sätt (utan slarv l. glömska l. virrighet) l. uppträder l. handlar l. tänker på ett sätt som visar fasthet o. konsekvens o. d.; ofta negerat, i uttr. det är ingen reda med ngn. Det är ingen reda med honom. Dalin (1855). (Sv.) Det är reda med honom (lat.) sibi constat. Cavallin (1876). Det var sådan reda och ordning med dem (dvs. barnen), att man kunde anförtro dem vad som helst. Lagerlöf Holg. 2: 334 (1907). jfr: Vi som är stora och reda med sa att (osv.). Idun 1950, nr 44, s. 36.
δ) i uttr. hålla (stundom äv. hava) reda på ngt (jfr ε, 7 a, b), stundom äv. hålla reda med ngt, förr äv. hålla ngt i redo, hålla resp. ha ngt i ordnat skick l. övervaka l. se till att ngt är i ordnat skick; hålla (resp. ha) ordning (se d. o. 6 a) på ngt; stundom (i uttr. hålla reda på, äv. med ngt): hålla samman l. ihop ngt (t. ex. olika moment i ett sammanhang l. en tankegång o. d.); stundom närmande sig 7 a, b. Wallquist EcclSaml. 5—8: 80 (1779: i redo hållas). Mr Brooke, som i sin ungdom hade ”tagit in” alldeles för många idéer af hvarjehanda slag, för att kunna hålla någon reda på dem när han blef äldre. Samtiden 1873, s. 120. WoH (1904: hafva). Hur oerhördt mycket vanskliga ting än (barnjungfrun) Rika .. hade att tänka på och hålla reda med i sitt arma hufvud, så (osv.). Ullman FlickÄra 80 (1909). Lådmästaren .. höll reda på gesällskapets handlingar. Ambrosiani SvSkråämb. 18 (1920).
ε) (ngt vard.) i uttr. hålla (i sht förr äv. hava) reda på ngn (jfr 7 a, b), hålla ordning (se d. o. 8 e γ) på l. uppsikt över ngn, övervaka l. se till att ngn uppför sig ordentligt l. hyfsat l. förståndigt o. d., stundom: hålla ngn i styr; äv. i utvidgad l. bildl. anv., i uttr. hålla reda på ngt (t. ex. sitt lynne), hålla ngt i styr. (Rektor) Ahlman hade på ungdomen den bästa redan .. (o.) höll sig i den största respekten. Reuterdahl Mem. 26 (1856). (Guvernanten till informatorn:) Har det inte varit lite svårt att hålla reda på dem (dvs. pojkarna). Ödman UngdM 1: 39 (1862, 1881). Det kan .. vara kinkigt nog att hålla reda på ett lynne, som överraskar sin egare med de snabbaste övergångar. VBenedictsson (1887) hos Böök BenedBrandes 195. I den gamla tiden (då Ditte ville stoppa allt i munnen) hade de hållit reda på barnet av fruktan att hon skulle få något skadligt i sig. Bergegren Nexö Ditte 1: 79 (1924).
ζ) i uttr. ha(va) reda på sig (jfr c slutet), äv. på sig själv, uppträda l. handla l. tala l. tänka på ett sätt som visar fasthet o. konsekvens o. d.; veta vad man vill l. vad man bör göra l. säga o. d.; sköta vad man skall på ett ordentligt, redigt, planmässigt sätt (utan slarv l. glömska l. virrighet); numera företrädesvis (ngt vard., mera tillf.; se dock slutet) i sådana uttr. som ha väl o. d. reda på sig, i sht förr äv. i sådana negerade uttr. som icke ha(va) reda l. ha(va) ingen reda på sig. Lind (1749). Man ville .. gifva .. Bondeståndet utseende af att icke hafva reda på sig. Liljecrona RiksdKul. 102 (1840). (Båda) synas mig lida af att icke ha rätt reda på sig sjelf, att icke veta hvad de vilja och skola. Bremer Sysk. 1: 87 (1848). Han har ingen reda på sig, .. (dvs.) han .. är slarfvig, vårdslös, tanklös, glömsk i hvad han har för händer. Dalin (1855). Nu har du erkänt att du är lutheran, vederdöpare, jude och kristen, allt detta på en gång. — Du är en fåne, och du har inte reda på dig. Strindberg HMin. 2: 246 (1905). Någon skruf lös hade .. (professor Schrevelius) visst icke. Tvärtom hade han ganska väl reda på sig och kunde sköta flera tentander åt gången. LundagKron. 2: 38 (1921). jfr: Lägg .. (till hans reflexionsförmåga) en klassisk underbyggnad, .. mycken reda på sig sjelf, och Hr L. D. G. besitter en ganska ”intressant talang”. SKN 1842, s. 7. särsk. (fullt br., ngt vard.) med anslutning till 7, i uttr. ha (väl l. dåligt o. d., äv. mycken o. d.) reda på sig, (väl osv.) känna till saker o. ting (i allm. l. i fråga om vissa förhållanden) l. kunna sina saker l. vara hemmastadd (i olika frågor) l. kunna ge besked o. d. Ovedersägligt (torde vara) .. att ovännerna till företaget (dvs. tidningen Biet), hvilka afmålade det såsom ”allmänt föraktadt”, icke just hade mycken reda på sig. Hellberg Samtida 1: 199 (1870). Vägvisaren, som vid uppbrottet hade så bra reda på sig, hade ingen aning om vägen. Hedin Pol 2: 224 (1911). Hon hade .. ganska dåligt reda på sig (i fråga om möbelkonst). Hedberg Prins 248 (1936).
η) (numera föga br.) i uttr. få (förr äv. erhålla) reda (förr äv. redo) på (förr äv. angående) ngt (jfr 7 c), få ngt i sådant skick att man kan komma till rätta med det, få ”fason” l. ”rätsida” på ngt; särsk. i fråga om ngt svårbegripligt l. invecklat l. dunkelt o. d.: få klarhet i l. angående ngt; utan bestämd avgränsning från 7 c. Aldenstund .. på innestående .. Soldate-Löner, utan största vidlyftighet, ingen fullkomlig reda står at erhållas. PH 1: 546 (1724). Angående Bisk. Juustens adelskap, hoppas jag innan kortt få fullkommelig redo. Porthan BrSamt. 1: 14 (1779). Då nu ingen reda kunde fås på detta rygte (om västra arméns marsch), tog man det för falskt. HT 1918, s. 182 (1809). Ej få reda på en mening i en bok, (dvs.) ej kunna förstå, fatta, begripa den. Dalin (1855). Hammar (1936).
ϑ) (numera bl. tillf.) i uttr. få reda på ngn (jfr 7 c), få ngn att uppföra sig ordentligt l. hyfsat o. d., få ngn att hålla sig i styr; bringa ngn till förnuft. Weste (1807; vard.).
ι) (numera bl. mera tillf.) i uttr. finna l. hitta reda (ut)i ngt, närmande sig l. övergående i 7: komma till klar uppfattning av ngt, äv.: hitta rätt i ngt; förr äv. finna redo på ngt, få klarhet i fråga om ngt, komma underfund med ngt; jfr 7 d. Nog länge han J (dvs. tankarna) luppit kring, / At ljus i mörka saker vinna; / Men fåfängt hopp, på alla ting / J denna verden redo finna. Nordenflycht QT 1744, s. 55. Så mörkt, som det var, hade han svårt att finna någon reda i detta (dvs. i det landskap han såg). Lagerlöf Holg. 2: 280 (1907). (Koral-)boken är mycket krånglig att hitta reda uti. Nodermann Hymn. 1: 97 (1911).
κ) i uttr. ta(ga), i sht förr äv. skaffa reda (förr äv. redo) på ngt (jfr 7 e), ordna l. ombesörja l. se till att ngt kommer i ordnat skick, bringa reda i ngt; äv.: reda upp l. klara ut ngt; numera nästan bl. (vard.) med avs. på ngt mer l. mindre konkret, särsk.: sätta ngt i stånd l. laga ngt l. ta vara på ngt; utan bestämd avgränsning från 7 e; förr äv. ta reda, om öga: få l. ge en klar bild av vad som betraktas. (Oredan i Åbo akademis bibliotek har) föranlåtit .. Cancelleren .. påminna .., att derpå skulle skaffas någon redo. ConsAcAboP 11: 36 (1722). Ministren hade svåra trådharfvor at uplösa; Men hans försiktighet tog reda på alt. Dalin Arg. 1: 276 (1733, 1754). Det dunklas mer, och synen stäckes, / Mit öga ingen reda tar. Creutz Vitt. 63 (1753, 1762). (Sv.) Taga reda på en benig sak, (eng.) To unravel a difficult matter. Widegren (1788). (Det) blev .. mer och mer att ta reda på (i fråga om söndriga kläder). Bergegren Nexö Ditte 4: 19 (1925). Dessa kanalbåtar förde alltid en mängd godsaker med sig som var värda att ta reda på. Kjellgren EnGång 11 (c. 1940).
λ) (ngt vard.) i uttr. ta(ga) reda på (i sht förr äv. uppå) ngn (jfr 7 e), laga l. ombesörja att ngn uppför sig ordentligt l. hyfsat o. d.; hålla ngn i styr l. åstadkomma att ngn håller sig i styr; få bukt med ngn; bringa ngn till förnuft; äv.: få ngn ”rätsida” på ngn; äv. övergående i bet.: ta hand om ngn; stundom svårt att skilja från 7 e. Weste (1807). Ni är morsk, ni. Man skall väl ta reda på er. Hagberg Shaksp. 1: 217 (1847; eng. orig.: I’ll have you talked with anon). Den lille skälmen var icke så lätt att taga reda uppå. Så snart han .. såg sig i klämman, satte han till att tjuta .. (o. det var) omöjligt att få fram ett begripligt ord (ur honom). Topelius Fält. 4: 186 (1864). Han är litet lullig den där Bernhard, men Ellen är det takter i, hon tar nog reda på honom. Martinson Kvinn. 109 (1933).
μ) (mera tillf.) i uttr. veta reda i ngt, veta att l. kunna få ngn ”rätsida” på l. ngn klar uppfattning i fråga om ngt; jfr 5. De lärdes .. ideliga resonnemang, som vända sakerna ut och in, tills vi icke längre veta reda i dem. Larsson Stud. 137 (1891, 1899).
ν) (†) i uttr. tjäna till reda, om ngt sakligt, övergående i bet.: tjäna till hjälp för åstadkommande av överblick o. d. Under .. (den romerska republikens) Tide-hvarf .. kunna följande händelser tjena til reda, nemligen: Det Plebejiska Tribunatets införande (osv.). Regnér Begr. 52 (1780; uppl. 1793: minneshjelp).
ξ) (†) i uttr. hjälpa ngn till reda, hjälpa ngn att få klarhet i ngt, hjälpa ngn till rätta; komma till reda med ngn (l. sig själv), komma i ett tillfredsställande förhållande till ngn (resp. till sig själv), komma till rätta med ngn (osv.). Det här tycks gå öfver ditt förstånd .. jag skall hjelpa dig till reda jag. Blanche Band. 469 (1848). Innan det stora offret .. blef .. för våra synders skull dödadt, var det omöjligt för menskligheten att komma till reda med Gud och med sig sjelf. Thomander Pred. 1: 429 (1849).
c) [jfr b, 4 g] om den förmåga att kunna tala o. tänka o. handla på ett redigt sätt som tillkommer en människa i friskt tillstånd; särsk. motsatt: sinnesrubbning l. medvetslöshet o. d.; förr äv. i uttr. ingen skäl och redo kunna få, (på grund av sjukdom) icke kunna få ngn förnuftig reda (i bet. b) i sina tankar, dö förutan mål och redo för sig, dö utan att den sista tiden före döden ha kunnat tala (l. tänka) redigt. När man är siwk och intet förmå, / Kan ingen skäl eller redho få, / Kan itt ord icke framföra. Ps. 1567, s. 55 b. Efter tijo dygn then Högste honom (dvs. Nabal) slog, / At han, förutan mål och redo för sig, dog. Kolmodin QvSp. 1: 400 (1732). (E. XIV) skiftar mellan sinnesrubbning och reda. VL 1899, nr 271, s. 3. — jfr SINNES-REDA. — särsk. (i sht i vissa trakter, vard.) i uttr. ha(va) reda på sig (jfr b ζ), vara vid sans l. vid sina sinnens fulla bruk; vanl. negerat, i uttr. inte ha reda på sig. Cavallin (1876). Cannelin (1921).
7) [jfr 5, 6 b] om förhållandet att känna till ngt l. att ha ngt klart för sig o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i vissa uttr.
a) ha(va) reda (äv. god l. säker o. d. reda) på ngt (jfr 6 b δ), ha (god osv.) kännedom om ngt (stundom särsk. i fråga om kännedom om var ngt befinner sig; jfr 6 b δ); (väl osv.) känna till ngt l. ha ngt klart för sig; (väl osv.) förstå sig på ngt; äv. ha(va) reda på ngn (jfr 6 b ε), ha kännedom om l. känna till ngn (dels i fråga om kännedom om ngn viss kategori av människor l. om ngn person (likgiltigt vem) som uppfyller vissa villkor o. d., dels i fråga om sådan kännedom om en person som medför att man icke förväxlar honom med ngn annan, dels (numera bl. vard.) i fråga om kännedom om en bestämd enskild person med hänsyn till hans levnads- l. släktförhållanden o. d.); förr äv. sakna reda på ngt, icke ha reda på ngt. Han hade icke reda på att (l. vart) hon hade rest. Har du reda på någon som kan tänkas vara insatt i den frågan? Redan efter första lektionen hade han väl reda på varenda en i den stora klassen. Nordforss (1805). NFreja 1839, nr 72, s. 2 (: saknar .. reda på). Platen .. tycktes hafva god reda på ämnet (varom han talade). Liljecrona RiksdKul. 117 (1840). Vi alla .. hafva på herr Nickolson ingen annan reda, än att han tillkommit i församlingen såsom ett oäkta barn. Almqvist TreFr. 1: 64 (1842). Det är förargligt att inte ha reda på sin hustrus slägt. Hedenstierna FruW 235 (1890). (Sv.) Hon har aldrig reda på någonting, (eng.) she never knows .. where to find .. anything. WoH (1904). Han .. har inte reda på lantbruk det minsta. Östergren (1935).
b) hålla reda på ngt (jfr 6 b δ), hålla sig väl underrättad om ngt; med uppmärksamhet se till att man har ngt klart för sig (stundom särsk. i fråga om kännedom om var ngt befinner sig; jfr 6 b δ); uppmärksamt ge akt på (o. skaffa sig kännedom om) ngt; äv.: hålla räkning på ngt l. hålla ngt isär (så att det icke röres ihop) l. hålla ngt i minnet (så att det icke glömmes l. så att man icke tar fel o. d.); hålla reda (förr äv. en reda) på ngn (jfr 6 b ε), hålla sig underrättad om ngn (med hänsyn till var han befinner sig l. vilka framsteg han gör o. d.) l. uppmärksamt ge akt på ngn (o. på vad han tar sig för o. d.); i förbindelse med ord betecknande ett flertal l. en grupp l. grupper av personer äv. ss. beteckning för att man håller räkning på l. känner till vilka som utgöra l. höra till en grupp o. dyl. l. att man håller isär de enskilda individerna i en grupp osv. (l. olika grupper o. d.), så att man icke förväxlar dem o. d.; jfr 6 b δ, ε. Han höll noga reda på sina utgifter under resan, så att han kunde redovisa på öret; jfr 6 b δ. Det var svårt att hålla reda på de olika eleverna i den stora klassen, när man så sällan undervisade där. Professorerne (blevo) ålaggde, at hålla en reda på sina åhörare som vid de lägre scholarne .. (o.) at under sina föreläsningar .. examinera .. sina åhörare. Annerstedt UUH Bih. 5: 220 (i handl. fr. 1792). (Chefsämnet) håller reda på alla befordringar och utnämningar i alla verk. Strindberg NRik. 45 (1882). Hon var så inne i sin dröm, att hon inte kunde hålla reda på vad som var verkligt och vad som var inbillning. Lagerlöf Holg. 2: 352 (1907). För att kunna hålla någon reda på de olika kompanierna anskaffades kompanimärken. Hjalmarsson KrigsmFinl. 135 (1919). Vagnbefälhavare (vid militärtransport på järnväg) .. ålägges .. att tillhålla varje man .. att hålla reda på, i vilken vagn han åker. SFS 1935, s. 538. Ska jag hålla reda på din skyffel? Moberg Utvandr. 363 (1949).
c) få (förr äv. erhålla) reda (förr äv. redo) på (i sht förr äv. uppå) ngt (jfr 6 b η), få kännedom l. underrättelse om ngt l. komma underfund med ngt; äv.: få kännedom om l. få klart för sig var ngt befinner sig l. finns l. vilket (bland ett antal ting) som är ngt som sökes; (åter)finna l. få rätt l. fatt på ngt; få reda (förr äv. redo) på ngn (jfr 6 b ϑ), få kännedom om l. få klart för sig var ngn befinner sig l. finns l. vilken (bland ett antal personer) som är ngn som sökes; (åter)finna l. få rätt l. fatt på ngn; stundom svårt att skilja från 6 b η, ϑ. Han fick reda på hennes adress av en god vän. At månge (fångar) .. voro af husbönderne, som ei gärna ville mista dem, .. så undanstuckna, at man knapt finge någonsin redo på dem. Nordberg C12 1: 906 (1740). Til at desto lättare få redo uppå, hvarest .. sådane Metall-arbeten äro förfärdigade .., har Kongl. Collegium pröfvat nödigt .. at (osv.). PH 6: 4777 (1758); jfr 6 b η. Melanderhjelm ÅmVetA 1784, s. 52 (: erhållas). Jag har tyvärr icke i hast kunnat få reda på det (dvs. ett visst poem) i hans tvenne samlingar ”Dikter”. Sturzen-Becker SvSkönl. 65 (1845). Jag sökte .. få reda på författaren, men kunde aldrig få fatt på hvem det varit. Wingård Minn. 1: 34 (1846). (Om jag inte klättrar upp ur hålan) är jag rädd, att reskamraterna inte får reda på mig. Lagerlöf Holg. 2: 104 (1907). Jonas begrep inte hur hon fått reda på saken. Siwertz JoDr. 20 (1928).
d) (i sht i vissa trakter, vard.) finna l. hitta reda på ngt l. ngn, få rätt l. fatt på ngt l. ngn, (åter)finna ngt l. ngn, äv.: tänka ut ngt. Pojken hade funnit reda på sina träskor. Lagerlöf Holg. 1: 74 (1906). Det måtte väl finnas någon utväg till räddning. .. Det är bara det hindret, att jag inte kan hitta reda på den. Därs. 2: 396 (1907).
e) ta(ga) l. skaffa (sig) l. söka l. leta l. snoka l. nosa o. d. reda på ngt l. ngn (jfr 6 b κ, λ), laga l. ombesörja l. se till att man får (resp. gm sökande osv. få) reda (i bet. c) på ngt l. ngn; (gm att söka osv.) skaffa sig kännedom om ngt l. om var ngt l. ngn befinner sig o. d.; ta osv. rätt på ngt l. ngn; stundom svårt att skilja från 6 b κ, λ. Taga reda på claven af i caracterer (dvs. chiffer) skrifna bref. Möller (1790); jfr 6 b κ. Weste (1807). (Domaren) bör efterforska och söka taga reda på det sanna af saken i sig sjelf. Nordström Samh. 2: 497 (1840). Nu har jag väntat (på ditt besök) förgäfves i åtta dagar, och derföre skaffade jag mig reda på värdshuset ”Nya Verlden” (där du bor). Jolin Barnhusb. 62 (1849). Han (hade) .. sprungit omkring för att söka reda på fadern. LbFolksk. 64 (1890). Lagerlöf Holg. 1: 77 (1906: letade .. reda på). Bendel är en rackare att kunna snoka reda på billiga saker. Hammenhög PoB 375 (1931). jfr (†): Vi .. lekte, tog reda efter musik (dvs. en lek varvid man söker rätt på ngt gömt föremål med ledning av musik, som utföres svagare, då den sökande avlägsnar sig, men starkare, då han närmar sig det gömda, ”söka efter musik”) etc. Dahlgren 2Ransäter 152 (i handl. fr. 1843).
f) (numera bl. tillf.) i uttr. ge ngn (förr äv. begära) reda på ngt, låta ngn (resp. begära att) få reda (i bet. c) på l. få kännedom om ngt. Låt det vara dig det samma, och begär ingen reda derpå, antingen du fått förlåtelse som en affälling, eller såsom ett felande nådebarn. Schartau Pred. 491 (1822); jfr 4 g. Under ett vredesutbrott ger han henne reda på vem han är: Bodbiträde i Livsmedels-Huset. Julpost 1950, s. 40.
8) [sv. dial. göra sin rea; sannol. utvecklat ur 6] (†) i uttr. göra sin reda, ha avföring, förrätta naturbehov (gm att tömma tarmen). Lind (1749).
9) [sannol. ombildning av RED, sbst.1, utgående från sg. best. o. pl. (jfr RED, sbst.1 1 a); jfr dock äv. REDA, v.1 16] om onus; äv. [jfr REDD, sbst.3 4 a] om distrikt (som har att utgöra visst onus); i ssgn LÄNSMANS-REDA.
-BAND. (red- 1755 osv. rede- 1665 osv.) [sv. dial. redband; jfr äv. finlandssv. dial. få redoband på, få l. ha l. ta reda på] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) band som knytes fast i garnhärva o. d. för att trådarna icke skola trassla ihop sig; pasmetråd. Warg 721 (1755).
2) bildl., om person som kan hålla ordning (i ett hem l. på sina (o. andras) saker l. angelägenheter o. d.) l. som kan reda upp svårigheter o. d. En godh Hustru (blir) kallad ett reedeband i Hwset. Grubb 338 (1665). Stenhammar Riksd. 2: 103 (1840). —
-SIMME. [sv. dial. re(d)simme] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -band 1, 2. Linder Regl. 206 b (1886). —
-TRÅD. (red- 1755 osv. rede- 1590 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
2) bildl. Dä här wäsende är så bryllat at man inte kan finna någon redetrå der i. Columbus Ordesk. 45 (1678). särsk. om person, = -band 2; förr äv. i uttr. redtråd till ngt, om person som (leder ngt o.) åstadkommer att ngt uträttas l. åvägabringas o. d. Den gode man ähr os en god redettro her i stadenn. TbLödöse 215 (1590). VDAkt. 1652, nr 36 (: her till).
B (†): REDA-FORDRANDE, p. adj., -SKYLDIG, se D.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): REDE-BAND, se A. —
-SVEN, se d. o. —
-TRÅD, se A.
D (i allm. till 4): REDO-BOGEN, se d. o. —
-FORDRAN. (†) krav l. fordran på redovisning (för ngt); jfr reda, sbst.1 4 a. Nordmark ÅmVetA 1791, s. 15. —
-FORDRANDE, n. (†) fordrande av redovisning; jfr reda, sbst.1 4 a. Riksdagsmän 9 (1769). Malmström Hist. 5: 302 (1877). —
-FORDRANDE, p. adj. (reda- 1805. redo- 1770—1934) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt språk, särsk. statsv.) som fordrar (l. har rätt att fordra) redovisning l. redogörelse l. räkenskap; dels om person l. institution o. d., dels (i utvidgad anv.) om fråga l. ed o. d.: som innebär l. medför sådan fordran; jfr reda, sbst.1 4 a. Undersökning Om De rätta Orsakerne til den Blandning som skedt af Lagstiftande och Lagskipande, Redofordrande och Redoskyldige Magternes Gjöromål. Nordencrantz (1770; i boktitel). En Gud som .. är redofordrande då Hans bud föraktas. Ödmann StrFörs. II. 1: 167 (1803). Denna redofordrande tysta fråga ..: äre vi beredde, om döden skulle .. öfverraska oss? Wallin Rel. 3: 345 (1831). Därs. 4: 396 (1839; om prästed). Den redofordrande och den redovisande makten. SvRiksd. I. 5: 182 (1934; i skildring av förh. under frihetstiden). —
-FORDRARE. (†) person (l. gudom) som fordrar redovisning l. räkenskap; jfr reda, sbst.1 4 a. Gud är redofordraren. Bergklint Vitt. 304 (1784). BL 22: 283 (1855). —
-FORDRINGS-RÄTT, r. l. m. (tillf., i ålderdomligt språk, särsk. statsv.) rätt att fordra redovisning; jfr reda, sbst.1 4 a. Lagerroth FrihFörf. 368 (1915). —
-GÖRA, se d. o. —
(1) -MAN, m. (redo- 1936. redu- 1828) [fsv. reþuman] (numera bl. tillf.) viss funktionär vid bröllop under medeltiden (sannol. eg. med uppgift att sköta l. stå för tillredelserna); förr äv. (om förh. i senare tid): man (tillhörande brudgummens släkt) som beledsagade brudgummen i bröllopståget till kyrkan (jfr brud-sven). Forssell o. Grafström 19 (1828; från Dalarna). SvLandskapsl. II. 1: 78 (1936: redomannen; ss. övers. av fsv. reþuman). —
-SKYLDIG. (reda- 1805. redo- 1765—1934) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt språk, särsk. statsv.) skyldig att avge redovisning l. att avlägga räkenskap; redovisningsskyldig; ansvarig (se d. o. I 1); särsk. i uttr. redoskyldig gentemot l. (in)för (förr äv. under) ngn, i sht förr äv. ngn redoskyldig (för ngt); jfr reda, sbst.1 4 b. Chydenius 43 (1765). Gränsor (äro) utstakade emellan (amiralitets-)Collegii och derunder redoskyldige Embetsmäns göromål. PH 11: 540 (1778). Wallin 1Pred. 3: 67 (c. 1830: inför). Konungen är ingen redoskyldig för hvad han befaller. Hedin Ludv14Tid. 60 (1895). Ämbetsmän vore .. (enl. brukspatron Bjuhrs mening vid 1809 års riksdag) att betrakta som redoskyldiga gentemot det skattdragande borgerskapet. SvRiksd. I. 8: 125 (1934).
Avledn.: redoskyldighet, r. l. f. (numera bl. ngn gg i ålderdomligt språk) redovisningsskyldighet; ansvarighet (se d. o. 1). Calonius 5: 144 (1799). Nordforss (1805). —
-VISA, se d. o.
E (†): REDU-MAN, se D.
Spalt R 496 band 21, 1956