Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REBUTERA, v. -ade.
Ordformer
(-butera 1790—1904. -buttera c. 1710)
Etymologi
[jfr eng. rebut; av fr. rebuter, stöta tillbaka, snäsa, förkasta, avskräcka, av ffr. rebuter, reboter, rebouter, till re-, tillbaka (se RE-), o. but, mål (jfr DEBUTERA)]
(†)
1) stöta l. kasta tillbaka (ngn); särsk. i utvidgad anv.: avvisa (ngn), snäsa; äv.: stöta (ngn); äv.: avskräcka (ngn). Fienden (blev) .. intet rebutterat, utan anföl .. ännu en gång med sin linie. KKD 3: 80 (c. 1710). Jag ber I (dvs. damerna) ej tan illa opp / .. Om jag har det djerfva hopp, / Att man mig icke rebuterar. Lannerstierna Vitt. 91 (1790). (Goethes) sätt att vara rebuterade mig i början. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 35 (1804). Ekbohrn (1904).
2) handel. avskilja l. kassera (odugliga l. skadade delar av en vara l. ett varuparti). Smedman Kont. 7: 73 (1874). Ekbohrn (1904).

 

Spalt R 469 band 21, 1956

Webbansvarig