Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REBUR, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[till fr. à (l. au) rebours, mothårs, baklänges, bakvänt, till rebours, mothårssida på tyg, motsats, av lat. reburrus, med uppstående hår, av omstritt urspr.]
(†) rörelse i sidled som ryttare vid dressyr för skolridning låter häst utföra längs vägg l. i vändning för att åstadkomma önskad böjning av hästens yttre sida (o. som i förh. till vanlig skolritt sker bakvänt, dvs. i motsatt riktning mot den vari hästens huvud är vänt). KrigVAH 1833, s. 265. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 34 (1836).
Avledn.: REBURERA, v., -ing. (†) tvinga (häst) att röra sig i ”rebur”; anträffat bl. i p. pf. i adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ing. KrigVAH 1833, s. 264. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 74 (1836).

 

Spalt R 467 band 21, 1956

Webbansvarig