Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REALIST re1alis4t, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[dels till REAL, adj.2, l. till vissa ssgr med detta ord, dels sannol. till REAL, sbst.3; jfr REALARE]
1) = REALARE; äv.: lärare i realämnen. BetUnd. 1828, Bil. 2, s. 100. Realisternas och latinarnes betyg vid uppflyttningen till 6:te klassen. Verd. 1885, s. 114. PedT 1896, s. 676 (om provårskandidat). Swensson Willén 262 (1937). jfr HALV-REALIST.
2) (mera tillf.) person som (nyss) avlagt realexamen. GbgP 1948, nr 344, s. 2.
Ssgr (till 1): REALIST-KLASS. (numera bl. tillf.) jfr real-ring. PedT 1869, s. 196. —
-UNGDOM~02, äv. ~20. (tillf.) om gymnasister på reallinjen. Ymer 1942, 1—2: 125.

 

Spalt R 455 band 21, 1956

Webbansvarig