Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAVELIN rav1eli4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ra- 1645 osv. re- 1701—1767. -ul- 1691. -val- 1645. -vel- 1680 osv.)
Etymologi
[av fr. ravelin, av ä. it. ravellino, av rivellino, möjl. av en avledn. av lat. ripa, strand (se REVIR)]
(om ä. förh.) bef. i vinkel framskjutande, fristående utanvärk (mellan fältvallen o. huvudvallen) framför kurtinen mellan två bastioner resp. framför en kaponjär l. (vid tenaljsystemet) i en tenalj; jfr DEMILUNE, HALV-MÅNE. Innanföre graffven äre satte .. små ravaliner, som bestryka hvar andra. OxBr. 9: 633 (1645). (De) Begynte .. till Liniens Betächningh som war emellan Broerna .. att uppkasta en Revelin. KKD 12: 349 (1704). Ravelinens nytta är att den betäcker kurtin, flankerne och beskjuter hufvudgrafven. Sturtzenbecher (1805). Hazelius Bef. 273 (1836). SvFolket 4: 196 (1939).
Ssgr (om ä. förh.; bef.): RAVELIN-, äv. (o. förr vanl.) RAVELINS-BRÄSCH. bräsch i ravelin. Törngren Artill. 2: 157 (1795). Hazelius Bef. 274 (1836). —
-FAS. jfr fas, sbst.1 3. Carl XII Bref 439 (c. 1695). Busch Fästn. 26 (1880). —
-GORGE. KrigVAH 1843, s. 333. —
-GRAV. vallgrav framför ravelin. Carl XII Bref 439 (c. 1695). Busch Fästn. 14 (1880). —
-KEL. (-ins-) (†) ingång till ravelin; jfr kel, sbst.1 3. Rålamb 8: 74 (”66”) (1691). —
-RYGG. jfr -gorge. Hazelius Bef. 287 (1836). —
-SPETS. främsta delen av en ravelin. KrigVAH 1827, s. 163. Busch Fästn. 26 (1880).

 

Spalt R 418 band 21, 1956

Webbansvarig