Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RATT rat4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Dalin (1855) osv.) ((†) -er Sundén (1888), SAOL (1923)).
Etymologi
[jfr d. rat; av lt. rat, rad (av mlt. rat (gen. rades), varav fsv. radh, hjul, o. RÅD, hjul; jfr RÅDBRÅKA) l. holl. rad (av mnl. rat, rad), motsv. ffris. reth, fht. o. t. rad; av ett germ. raþa-, till en ieur. rot som föreligger äv. i lat. rota (jfr ROTERA), ir. roth, hjul, sanskr. ráthaḥ, vagn]
1) på fartyg: (med ett antal radiella handtag (spakar) försett, vanl. vertikalställt) hjul vid vars kringvridande (med handkraft) rodret (urspr. o. ännu ofta gm förmedling av kättingar l. rep o. d.) lägges i önskat läge, styrhjul; äv. allmännare, om hela styranordningen med drillvals o. drillstöttor, drill (se DRILL, sbst.6). Widegren 895 (1788). Rodret hade vägrat att lyda ratten. Samtiden 1871, s. 223. Kaptenen .. / .. svurit med förtviflans lust / på rorman vid hans ratt. Rydberg Dikt. 1: 125 (1876, 1882). Ekelöf Ordl. (1898; allmännare). VFl. 1937, s. 163. — särsk. (†) i uttr. lägga ngt till ratts, lägga ngt (ett rep o. d.) omkring drillvalsen. Rosvall Skeppsm. 1: 204 (1803).
2) i fordon o. d. (särsk. automobiler): mer eller mindre hjulliknande anordning varmed föraren styr fordonet osv.; äv. i fråga om luftfarkoster. NTIdr. 1904, s. 284 (i bil). Styrning (av automobilen är) stötfri medelst ratt och skrufväxel. TT 1905, Allm. s. 189. NDAVL 1910, nr 83, s. 1 (i släde). Vår bil med jaktherren själv vid ratten. Knöppel Vildm. 115 (1915). BygdFolk 1: 187 (1927; i flygplan). Fylleri vid ratten. UNT 1932, nr 11323, s. 8. Rattens mästare, vägens riddare. Motoristen 1941, aug. s. 4 (inskription på trafikhederssköld utdelad för längre tids prickfri körning).
3) i sht tekn. på apparat, maskineri o. d.: mer l. mindre hjul- l. knappformigt föremål gm vars kringvridande (ngn del hos) maskineriet l. apparaten osv. kan dirigeras. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856; på ångmaskin). Man kan genom att vrida på en ratt i salongen ögonblickligen höja .. luftens temperatur. TT 1889, s. 71. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 76 (1895; på kanonlavett). 2UB 6: 440 (1904; på kassaskåpsdörr). Vefvar, rattar och handtag, som äro behöfliga för lokomotivets manövrerande. Därs. 9: 213 (1905). Borrspindelns fininställning sker medelst en ratt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 216. Johnson GrKrilon 356 (1941; på radioapparat). — jfr BOMB-, BROMS-, HÖJD-, HÖJDRIKT-, MANÖVER-RATT m. fl.
Ssgr: (13) RATT-AXEL. (i fackspr.) axel varpå en ratt är fäst; jfr -stång. Ekbohrn NautOrdb. 156 (1840). Nylander Hemma 154 (1909).
(13) -EKER. (i fackspr.) var o. en av de radiella stänger i en ratt som förena rattkransen o. axeln. Rogberg Två 15 (1929).
(2) -FULL, adj. (vard.) jfr -fylleri; äv. substantiverat: rattfyllerist. GHT 1953, nr 221, s. 11 (substantiverat; i rubrik). GbgAP 1954, nr 183, s. 1.
(2) -FYLLERI 3~002 l. 1004 l. 0104. förande av motorfordon i sådant alkoholpåvärkat tillstånd att det kan antas att fordonet icke kan framföras på betryggande sätt; jfr -onykterhet. Östergren (cit. fr. 1931). (Han) dömdes .. för rattfylleri till 2 månaders straffarbete. UNT 1934, nr 256, s. 5. SFS 1951, s. 1550.
Ssg: rattfylleri-mål. jur. jfr mål, sbst.2 1. Östergren (cit. fr. 1935).
(2) -FYLLERIST2~002 l. 1004 l. 0104. jfr -fylleri. Östergren (cit. fr. 1930). Anm. I bet. rattfyllerist förekommer i starkt vard. spr. rattfyllo, best. -n l. -t. DN(B) 1949, nr 93, s. 11. — (jfr 13) -HJUL. = ratt, sbst.1 13; särsk. (i sht tekn.) = ratt, sbst.1 3. TByggn. 1859, s. 77. NF 13: 751 (1889; om styrhjul på fartyg). Kringvridningen (av pansartornet) sker .. med ett ratthjul i tornrummet. KrigVAH 1891, s. 183. Ett .. stativ, som medelst ett .. ratthjul är höj- och sänkbart. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 38. Ratthjul, (dvs.) liten trissa i form av ratt med gängat nav, som användes för inställning av bl. a. bromslänkarnas längd. Nerén (1930).
(1) -HUS. sjöt. på fartyg: skjul till skydd för rorgängare. SFS 1914, s. 1668.
(1) -KAPELL. sjöt. (segelduks)kapell till skydd för drillen vid rägn, då fartyget ligger i hamn. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(13) -KRANS. (i fackspr.) jfr krans 3 g; särsk. till 2. Nerén HbAut. 3: 17 (1928).
(2) -KÄLKE. (för lek l. sport avsedd) kälke som styrs medelst ratt. SvD(A) 1932, nr 347, s. 23.
-KÄTTING. (numera knappast br.) sjöt. kätting använd ss. drilltåg, roderkätting. SAOL (1900). Östergren (1935).
(1) -LINA. (numera knappast br.) sjöt. drilltåg. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Harlock (1944). jfr TSjöv. 1890, s. 260 (angivet ss. föråldrat).
(2) -LÅS. låsanordning för (bil)ratt (till skydd mot tjuvar). Nerén (1930).
(2) -MUTTER. (i fackspr.) mutter varmed ratt är fäst vid rattaxel. Nerén (1930).
(2) -ONYKTERHET~0102. särsk. om straffbar, lindrigare onykterhet vid förande av motorfordon; jfr -fylleri. SOU 1953, 20: 8.
(2, 3) -PELARE. (i fackspr.) anordning bestående av en rattaxel med (mer l. mindre pelarliknande) hölje. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 135. Nerén HbAut. 2: 273 (1931; i bil).
(2) -RÖR. (i fackspr.) cylindriskt hölje kring rattaxel i bil o. d.; stundom äv. om rörformig rattaxel. Nerén (1930).
(3) -SKRUV. (i fackspr.) Rattskruv, (dvs.) skruv med ”huvud” i form av en ratt. Nerén (1930).
(13) -SPAK, r. l. m. (i fackspr.) var o. en av de radiella spakar l. stänger som utgå från en ratts centrum (jfr -eker); särsk. till 1 (äv. med särsk. tanke på de utanför hjulkransen utskjutande handtagen på styrhjul på fartyg). Björkman (1889). Kaptenen hade .. ett godt tag i rattspakarna. Hornborg Antip. 97 (1915). Nerén (1930; på bilratt).
(1, 2) -STYRNING. (i sht i fackspr.) styrning medelst ratt. SvUppslB 22: 559 (1935).
(2) -STÅNG. (i fackspr.) rattaxel i bil o. d.; stundom äv. om rattrör. Nerén (1930).
-STÄLLNING.
1) (numera föga br.) sjöt. till 1; sammanfattande, om de båda drillstöttorna; äv. allmännare, om hela styranordningen (drillen). Engström Skeppsb. 63 (1889). Ekelöf Ordl. (1898). Nilsson Skeppsb. 222 (1932).
2) till 2; på bil o. d.: ratts ställning; äv. (tillf.): förares ställning vid ratten. IllSvOrdb. (1955).
(2) -STÖD. (i fackspr., föga br.) = -rör. Nerén HbAut. 1: 136 (1928).
(1) -SURRNING. (förr) sjöt. på (segel)fartyg: i däcket fastgjord kort sladd vars fria ända fästes i en spak på ratten, då man vid ankring på öppen redd ville hindra rodret att slå. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(2) -VÄXEL. på bil o. d.: växel med en horisontell spak under ratten. AutB 1: 393 (1947).
Avledn.: RATTA, v., -ning. (i sht i vard. fackspr.)
1) till 2: (styra gm att) vrida (bil)ratten; stundom äv.: köra bil; äv. tr., med avs. på bil: styra resp. köra. Här är så mycket ovana förare ute och rattar att man kan bli förtvivlad. GHT 1951, nr 74, s. 1. SvD(B) 1953, nr 97, s. 8 (tr.).
2) till 3: manövrera o. d. (med hjälp av) ratt(ar); särsk. vid radioutsändning: reglera utsändningen akustiskt med hjälp av manöverrattar (för volymkontroll m. m.). RöstRadio 1948, nr 20, s. 14. jfr: Maskinmästarna rattade på strålkastarknapparna. SvD(B) 1953, nr 250, s. 8. särsk. tr., med avs. på föreställning l. program o. d. i radio. Att .. teknikern .. ”rattar” en föreställning. RöstRadio 1949, nr 35, s. 4.

 

Spalt R 412 band 21, 1956

Webbansvarig