Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RATIONALIST -is4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. rationalist, fr. rationaliste]
person som utmärkes l. präglas av rationalism (se d. o. 1). Schlyter LaghStud. 21 (1835). (Hedin) var alltför mycket rationalist för att länge kunna nöja sig med enbart tron. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 123 (1947). särsk.: anhängare av filosofisk l. teologisk rationalism.
a) filos. motsv. RATIONALISM 1 a. LittT 1797, s. 230.
b) teol. motsv. RATIONALISM 1 b. Geijer I. 7: 27 (1817).
c) filos. motsv. RATIONALISM 1 c. 2NF 22: 1060 (1915). —

 

Spalt R 408 band 21, 1956

Webbansvarig