Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASSLA ras3la2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. rasle, t. rassel; till RASSLA, v.]
redskap för åstadkommande av rasslande ljud, skramla l. skallra o. d.; jfr RASSEL-INSTRUMENT o. RASSEL 2. Männen .. (på den inristade bilden) bära i händerna spön med påträdda rasslor. Ymer 1925, s. 181. NordKult. 10: 48 (1947).

 

Spalt R 379 band 21, 1956

Webbansvarig