Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASANS rasaŋ4s, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. rasanz; av fr. rasance, till rasant (se RASANT)]
(numera föga br.) artill. egenskapen (hos en kulbana l. ett skott med avs. på dess kulbana) att vara bestrykande l. flack, flackhet. Kulbanans rasans. KrigVAH 1894, s. 132. 2SvUppslB (1952). —

 

Spalt R 344 band 21, 1956

Webbansvarig