Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAPPAKALJA rap3a~kal2ja, stundom 1040 l. 1032, förr äv. RAPPELKAJA l. RABBELKAJA l. RAPKALJA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(rabbel- 1895. rabel- 1899. rap- c. 17001883. rapa- 18471943. rape- 1730. rappa- 1864 osv. rappe- 18731895. rappel- 1890. -kaja 18901899. -kalja (-ia) 1730 osv. -kallja (-ca-) c. 1700)
Etymologi
[av fin. rapakalja, av rapa, smuts, drägg m. m. (jfr RAPAKIVI), o. kalja, svagdricka (se KALJA)]
1) finskt dräggblandat svagdricka; äv. (numera föga br.) dels: dåligt svagdricka, dels allmännare: osmaklig l. usel (alkoholhaltig) dryck. Att kneckten siuknar och döör och för öhl måste dricka rapcallja. Decker (c. 1700) hos Oxe Vitt. 48. (Den finske bondens) egentliga läskedryck är ett slags dricka, ”rapakalja”. Retzius FinKran. 125 (1878). Janne .. sa .., att en uslare rapakalja (än konjaken) kunde han inte tänka sig. Hedenstierna Fideik. 139 (1895). GHT 1943, nr 142, s. 16.
2) [fin. rapakalja har icke anträffats i denna bet.] (föga br.) om ett slags i Finland bruklig välling. Wingård Minn. 1: 46 (1846). Rappakalja .. är en i norra Finland förekommande maträtt, bestående av surmjölk, uppblandad med rågmjöl och smulor av hårt bröd. SvD(A) 1934, nr 189, s. 6.
3) (†) bildl.: hoprörda saker, ”röra”. Vårt låga uttryck rapkalja på alla hoprörda saker. Wingård Minn. 1: 46 (1846).
4) (vard.) bildl.: struntprat, ”dravel” (i tal l. skrift), ”smörja”; gallimatias, abrakadabra; stundom äv.: rotvälska. Scholander 3: 125 (1866). Jag får nu .. skrifva juldikter, .. det blir rappakalja. Fröding Brev 248 (1895). Hon lärde mig tala .. (infödingarnas) rappakalja. Cavallin Kipling Kung 61 (1897). Den rabelkaja, som från påfvetiden ännu lefde på folkets läppar (i form av en ramsa). Hagström Herdam. 3: 503 (1899). Demagogisk rappakalja. AB(C) 1929, nr 112, s. 4. särsk. (tillf.) konkretare, med obestämd artikel, om undermåligt litterärt värk l. usel teaterpjäs o. d. En tysk rappakalja .. lockade publiken. Nordensvan SvTeat. 1: 217 (1917).

 

Spalt R 294 band 21, 1956

Webbansvarig