| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RANT ran4t, sbst.2, n.; best. -et.
(vard.) (tanklöst l. planlöst) rännande, spring, ”rantande”. Wrangel FornTid. 84 (1926). Det blir inte något mera rant med medarbetarna där uppe. Widegren Johanssons 179 (1939).
Spalt R 278 band 21, 1956