Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAMPONERA ram1pωne4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) p. pf. -ert Röding 2: 340 (1796)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. ramponere, holl. rampeneeren (mnl. rampeneren), t. ramponieren; av ä. fr. o. ffr. rampon(n)er, ramposner m. m., håna, förlöjliga m. m., av ovisst urspr.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr SKAMFILA]
(gm våldsam åvärkan) tillfoga (ngt) materiell skada (av allvarlig art), (sätta ur bruk gm att) slå l. stöta sönder o. d., skada (o. göra funktionsoduglig). Röding 2: 340 (1796). TT 1882, s. 82. En ramponerad domarring. Fornv. 1917, s. 30. En av (spår-)vagnarna ramponerades rätt svårt (vid kollisionen). SvD(A) 1932, nr 213, s. 5. — särsk. bildl. SD(L) 1904, nr 338, s. 2. Ramponerade nerver. Heerberger NVard. 299 (1936).

 

Spalt R 224 band 21, 1956

Webbansvarig