| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RALLENTANDO ral1entan4dω l. -do, n.; best. -ot; pl. (tillf.) -os (Wennerberg).
mus. småningom skeende retardering av tempo; parti i musik- l. sångstycke som utföres med småningom retarderat tempo; ofta förkortat rall. Wennerberg Bref 2: 27 (1851). Hellerström Liturg. 333 (1932). — särsk. bildl. Wilhelm SvLand 387 (1947). — Anm. Ordet, som äv. användes ss. adv. med bet.: med retardering av tempot, är tidigast anträffat hos Envallsson (1802), där ordklassen är oviss.
Spalt R 186 band 21, 1956