Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RALLA ral3a2, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. ralla, motsv. nor. dial. ralla; sekundär avljudsbildning till RULLA, v., l. möjl. ljudhärmande bildning av samma slag som l. identisk med RALLA, v.2 — Jfr RALL, sbst.2, RALLA, v.4]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) intr.: rulla. Allt detta (dvs. fingerborg, nystan m. m.) rallade .. under bordet. Knorring Illus. 22 (1836). Adelsköld Dagsv. 2: 44 (1900). Cannelin (1921). jfr: Medan kyrkovärdens råg rallade genom kvarnen. Sällberg Långv. 172 (1894).
2) tr.: trilla l. rulla (ngt). Carlén Skuggsp. 1: 352 (1861, 1865). Ralla ärter för att rensa dem. Sundén (1888). Auerbach (1913).

 

Spalt R 182 band 21, 1956

Webbansvarig