Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAJA, sbst.5, r. l. f.
Etymologi
[sannol. av nor. dial. reia, raia, best. form av rei, rai, reid, ridning, följe, sällskap, av fnor. reið (se RED, sbst.1); uttr. Odens raja sannol. bildat (med anslutning till uttr. Odens jakt; se JAKT, sbst.1 2 c α) efter nor. åsgårdsreia, best. form av åsgårdsrei, om följe av onda väsen som (särsk. vid jultiden) tänk(t)es fara över bygderna enl. norsk folktro, ombildning (med anslutning till ASGÅRD) av nor. dial. oskereid, oskorej m. m., möjl. av ett icke anträffat fnor. ǫskurreið, fasansfullt följe (jfr isl. ǫskurligr, fasansfull, möjl. till samma rot som föreligger i JÄSA)]
(†) i uttr. Odens raja, om förskräckligt oväder som antogs förorsakat av onda väsen (som foro fram genom luften); jfr JAKT, sbst.1 2 c α. Afzelius Sag. XI. 2: 258 (1870). Wallin C12 3: 236 (1885).

 

Spalt R 128 band 21, 1956

Webbansvarig