| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RACKEL rak4el, sbst.4, n.; best. racklet.
(tillf.) om knarrande l. skramlande ljud från fordon o. d. Bygatorna fylls då plötsligt av tripp och tramp av fötter, klövar och hovar, av rickel och rackel från redskap, kärror och vagnar. GbgAP 1952, nr 170, s. 4.
Spalt R 29 band 21, 1956