Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RACKA rak3a2, v.3 -ade.
Etymologi
[sv. dial. racka, flänga omkring, flacka, motsv. nor. dial. rakka; besläktat med RAKA, v.4 — Jfr RACKLA, v.2]
(numera i sht bygdemålsfärgat, mindre br.) flacka, flänga; ränna l. stryka omkring; äv. (föga br.) i uttr. rackande fläng, om jäkt o. kringspringande. Emedan sådane (galna hundar) äfven här i landet, .. finnas racka. Broman Glys. 3: 159 (c. 1730). Ett stassande jäkt .. och rackande fläng (i salen). Högberg Vred. 1: 57 (1906). — jfr KATT-RACKA, v.
Särsk. förb.: RACKA OMKRING10 04. (numera i sht bygdemålsfärgat, mindre br.) flacka omkring. Denna karlen rackar beständigt omkring på vägarna. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
Ssg: RACK-ÄRENDE. [sv. dial. rackärende; ofta anslutet till RACKARE] (†) i sht i pl.: uppdrag l. ärenden som innebära spring (hit o. dit, särsk. för att passa upp), ärenden som ha ringa vikt, men fordra mycken möda; obetydliga l. onödiga l. futtiga o. missaktade sysslor l. ärenden, struntärenden; särsk. i uttr. löpa med l. springa rackärenden. Serenius 170 (1741). (Sv.) rackärende, (t.) unnöthige Geschäfte, dabei man viel laufen und rennen muss. Möller (1790). (Sv.) Rackärenden. .. (Fr.) De méprisables messages. Nordforss (1805). Springa rackärender. Weste (1807). Meurman (1847).

 

Spalt R 23 band 21, 1956

Webbansvarig