Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RABULERA, v.
Etymologi
[möjl. till lat. rabula (se RABULIST); jfr dock RABBLERA]
(†) vara uppstudsig l. egenmäktig? En Man som plägar .. / .. föllja .. sin willja / At giöra hwad han will, och rabulera fort. Achrelius Jos. D 3 b (1692).

 

Spalt R 15 band 21, 1956

Webbansvarig