Publicerad 1955   Lämna synpunkter
RABEL, r. l. m.; best. -n; pl. -blar.
Etymologi
[jfr eng. rabble; av fr. râble, krokigt spett använt vid puddling l. kalcinering, ugnsraka (ä. fr. rodable, roable m. m.), av lat. rutabulum, ugnsraka, värktyg att röra om med. — Jfr RABBLA, v.2]
(†) metall. vid puddling: i ena ändan vinkelböjt spett (varmed tackjärnet bearbetades o. blandades med färskslagg i puddelugnens härd). JernkA 1857, s. 194. Därs. 1868, s. 242. Bergroth (1887).
Ssg: RABEL-SLAGG. (†) metall. slagg uppkommen i puddelugn vid användning av ”rabel”. JernkA 1889, s. 278.

 

Spalt R 14 band 21, 1955

Webbansvarig