Publicerad 1955   Lämna synpunkter
RABBLA rab3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. rabbla; till RABBLA, v.1 — Jfr RAVLA, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ngt som rabblas, innehållstom (l. obegriplig) l. hastigt o. själlöst framsagd ramsa. Undertecknad lärde sig hela rabblan utantill. Nyblom Minn. 1: 164 (1904). Lo-Johansson Zig. 79 (1929).

 

Spalt R 13 band 21, 1955

Webbansvarig