Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÄLS päl4s, i bet. 1—3 r. l. m., i bet. 4 m.||ig.; best. -en; pl. -ar (HovförtärSthm 1603, s. 48, osv.) ((†) -er KlädkamRSthm 1622 A, s. 128 a, Därs. 1758, s. 281).
1) om ngt som helt l. delvis är framställt av djurskinn med kvarsittande tät (o. yvig) hårbeklädnad.
a) om (vanligen lång) rock l. kappa av l. fodrad med skinn av detta slag; äv. i utvidgad anv., om liknande plagg av pälsimitation. Helsingius Bb 5 a (1587). Bestella peltzar och stöflor (för krigsmaktens behov). Gustaf II Adolf 499 (1625). Päls af Får-skinn. PH 6: 4386 (1756). Med muff och päls man sig beväpnar, / Mot köldens grymma tyranni. Lenngren (SVS) 1: 19 (1775). 1 brun päls af damas och skinfoder. Fatab. 1911, s. 89 (1781). Hon var .. klädd i svart päls. Hellström Malmros 329 (1931). En engelsk firma har fått patentet (på tillvärkning av nylonpälsar) och pälsarna skall tillverkas i Durham. GHT 1953, nr 13 A, s. 6. jfr BISAM-, BJÖRNSKINNS-, BÄVER-, DAL-, DAM-, DAMAST-, FÅRSKINNS-, GRÅVÄRKS-, HERMELINS-, HUNDSKINNS-, KUSK-, LÅNG-, MILITÄR-, NERZ-, NUTRIA-, PALETÅ-, RES-, SAMMETS-, SKINN-, SOBEL-, VARGSKINNS-PÄLS m. fl. särsk.
α) i ordspr., t. ex.: List och vprichtigheet, sämias fulle vnder en Peltz, när båda tijdigt (dvs. i rätt tid) brukas. Grubb 608 (1665); jfr β. Den, som är tokig, byker pelsen. Wensell Ordspr. 20 (1863).
β) (i sht i vitter stil; se dock α’) mer l. mindre bildl. I en pels af tålamod / Vill jag svepa mig. Sehlstedt 1: 35 (1844, 1861). Alla buskar och träd var höljda i .. tjocka pälsar av snö och rim. Lagerlöf Kejs. 219 (1914). särsk.
α’) (vard.) i uttr. ett glas i pälsen o. d., om ett glas spirituosa (l. vin) som ngn dricker; särsk. om ett glas spirituosa osv. som ngn dricker, då han står i begrepp att avresa l. bege sig bort från ett ställe, färdknäpp. Kasper 1878, nr 15, s. 1. SöndN 1879, s. 69. När far är klädd, tar han ett glas glödgadt franskt vin i pelsen och går. Strindberg SvÖ 2: 157 (1883). TurÅ 1915, s. 105. jfr (†): Wij williom .. / Fora wår Päls medh thet Spanska Wijn. Dalius Valet. A 3 b (1681).
β’) [jfr AVKLÄDA 2 c α slutet] (†) om ”den gamla människan” (se MÄNNISKA 4) ss. ngt vari man är klädd. Affklädha wår krops gambla peltz. PErici Musæus 5: 143 b (1582). Kolmodin QvSp. 2: 266 (1750).
b) (förr) om kjol (se d. o. 5) som (i sin övre del) bestod av pälsskinn (med den hårbeklädda sidan inåt), skinnkjol. Bruzelius AllmogL 27 (1876). jfr: Sjelfva kjortelen eller skörtet (på kvinnodräkten i Herrestad) är en päls af lamskinn, utantil beredt, dock innantil ludet. Linné Sk. 148 (1751).
c) (†) = FÄLL, sbst.1 1? Sängtäcken äl(le)r pälsarne på sängarna voro (i Ångermanland) af harskin. Linné Skr. 5: 27 (1732).
2) beteckning för skinnet hos högre djur (däggdjur) med tät (o. yvig) hårbeklädnad; ofta med tanke företrädesvis l. enbart på hårbeklädnaden. Hans (dvs. vargens) skiöna och warma Pältz. Balck Es. 157 (1603). (Björnen) har .. en tjock pels, som är svart eller brun till färgen. Berlin Lrb. 24 (1852). Buken (på nutria) har den tätaste pälsen. Egnell Nutria 8 (1933). — jfr FÅR-, HÅR-, SOMMAR-, VINTER-PÄLS m. fl. — särsk.
a) i utvidgad l. oeg. anv.
α) zool. om (hud med) tät beklädnad av ”hår” hos lägre djur (t. ex. insekter); äv. (föga br.) om en fågels fjäderbeklädnad. Bland insekter känna vi ej något slägte som har en rikare och yfvigare pels (än humlorna). Dahlbom Insekt. 281 (1837). Rosenius SvFågl. 3: 6 (1927; om fjäderbeklädnad). jfr DUN-PÄLS.
β) (med prägel av fackspr.) om tät (o. tovig) vegetation av växter (örter) på en markyta l. om ytlager av mögel l. mycelietrådar o. d. på ngt; äv. anslutet till 1 a β. En tjock tufvig pels af Myrica, Myrtillus, Empetrum etc. utgör ytan (på en viss mosse). MosskT 1892, s. 10. Låt ett stycke bröd ligga på ett fuktigt ställe i lagom värme och snart är det överdraget av en grågrön päls av mögel. Bolin VFöda 403 (1934). jfr TRÅD-PÄLS.
b) mer l. mindre bildl.; särsk.
α) symboliserande ngns liv l. kropp; jfr SKINN. Försware ehr, här gäller ehr pälss. Brasck Apg. K 4 b (1648). När Fåret reetas wedh Vlfwen, så står pältzen i wåda. Grubb 594 (1665). Det var klart att nu gällde det jutens pels. Topelius Fält. 3: 45 (1858).
β) i uttr. angivande omild behandling o. d.; numera bl. (vard.) ge ngn på pälsen, ge ngn stryk, ge ngn på huden; ge ngn uppsträckning l. ”ovett”; få på pälsen, få stryk, få på huden osv. Efter Måltiden lät Försten inskäncka sitt Munn-glas, fick thet åt Hof-Predikanten och sade: I dag hafven j gifvit mig braf på pälsen. Scherping Cober 2: 207 (1737). Statsutskottet fick .. dugtigt på pelsen. Liljecrona RiksdKul. 110 (1840). SvD(A) 1931, nr 107, s. 15. särsk. (†) i sådana uttr. som hugga ngn på pälsen, slå ngn på l. igenom pälsen, garva pälsen på ngn. Corffus som kallas Vlfeldt, / Bleff medh i samma Slacht, / Slaghen igenom Pälsen, / Och nedh til Jorden lagdt. PolitVis. 318 (1644). Falskhet slår sin egen herre på pelsen. Lind (1749). (Johannes döparen) hugger dem (dvs. fariséerna) .. manliga på pälsen. Borg Luther 1: 104 (1753). Jag garfvar pelsen jag på dig. Hagberg Aristoph. 25 (1834).
3) (utom i ssgr nästan bl. i fackspr.) om från pälsbärande djur avdraget, berett l. oberett skinn med kvarsittande hårbeklädnad; äv. koll. l. ss. ämnesnamn; i sht ss. förled i ssgr (se t. ex. PÄLS-BRÄM, -FODER, -HANDEL, -KRAGE, -MÖSSA, -VARA, -VÄRK). Ekblad 268 (1764). Fodra med pels. Nordforss (1805). Så finnas många exempel på huru fullväxta (kanin-)hanar vid sommarslakt kunnat lämna verkligt förstklassig, tät päls. Hagelin KöttPälskanin. 107 (1934). — jfr BJÖRN-, NERZ-PÄLS.
(1, 3) -BAGGE. entomol. skalbaggen Dermestes (Attagenus) pellio Lin. (vars larv lever på pälsskinn o. yllevaror), pälsänger. Rebau NatH 1: 592 (1879). 2SvUppslB 9: 1110 (1948). —
-BEKLÄDD, p. adj.
1) (föga br.) till 1 a: klädd i päls, pälsklädd. Snoilsky 1: 177 (1869). Pelsbeklädda, väl omsvepta, gingo vi i vinterdimma. Wirsén Jul. 27 (1887).
2) till 3: beklädd med pälsskinn. Den ena (hatten var) af laxfärgadt sammet med pelsbeklädt brätte. Freja 1886, s. 17. —
(3) -BESATT, p. adj. besatt med pälsskinn. —
(3) -BESÄTTNING. konkret; jfr -besatt. Den imiterade pelsbesättningen (på skon). NJournD 1856, s. 38. —
(2 a α) -BI, n. [efter t. pelzbiene] entomol. (individ l. art av) insektsläktet Anthophora Latr. (med hårbeklädd kropp), väggbi. 2NF 21: 1114 (1914). —
(3) -BRÄMAD, p. adj. [jfr -bräm] om klädesplagg o. d.: försedd med pälsbräm. Scholander I. 2: 76 (c. 1870). —
(2) -BÄRANDE, p. adj. i uttr. pälsbärande djur, djur med tät (o. yvig) hårbeklädnad. Palmblad LbGeogr. 132 (1835). —
(3) -CAPE. (ngn gg -kep) cape av pälsskinn; jfr kep, sbst.2, samt -krage. Siwertz Fribilj. 112 (1943). —
(2, 3) -DJUR. pälsbärande djur (varav man får pälsskinn). Pelsdjur (t. ex. Zobeln, Hermelinen, Mården). Palmblad LbGeogr. 81 (1835).
-farm. anläggning för pälsdjursavel. FSvRävuppfÅb. 1929, s. 60.
-gård. (pälsdjur- 1937—1945. pälsdjurs- 1929) pälsdjursfarm. FSvRävuppfÅb. 1929, s. 75.
-uppfödning. FSvRävuppfÅb. 1929, s. 12. —
(2) -FARM. pälsdjursfarm. FSvRävuppfÅb. 1929, s. 63. —
(1 a, 3) -FODER. (päls- 1745 osv. pälse- 1672) foder av pälsskinn i l. till en päls (l. annat klädesplagg); äv. om foder av tyg i päls med skinnet utåt. BoupptSthm 1672, s. 878 a. Kræmer Brantings 221 (1939). —
(3) -FODRA. fodra (ngt) med pälsskinn; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. Fryxell Ber. 6: 258 (1833). Pälsfodrade bottiner. Krusenstjerna Fatt. 1: 225 (1935). —
(2, 3) -FÅR. (i fackspr.) om får hos vilket skinnet har en mycket tät o. kraftig hårbeklädnad, som gör det ägnat att användas till pälsvärk. LAHT 1924, s. 807. —
(1 a) -FÖRVARING. särsk.: av pälsvarufirma o. d. ombesörjd förvaring på lämpligt sätt av päls(ar) under den varmare årstiden. —
(3) -GARNERA. garnera (ngt) med pälsskinn; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. (Kjolen) var pälsgarnerad. SvD(A) 1916, nr 263, s. 9. —
(3) -GARVNING. om den garvning (på köttsidan) som företages med skinn avsedda att användas till pälsvärk. SvGeogrÅb. 1932, s. 65. —
-HANDEL. särsk. till 3: handel med pälsskinn (o. pälsvaror); äv. konkret. Wikforss 2: 283 (1804). (Rovaniemi) är en medelpunkt för skogsindustrien och pälshandeln. Böök ResSv. 217 (1924). —
(3) -IMITATION. konkret, motsv. imitation 2. NJournD 1856, s. 22. Krimmer .. (dvs.) en väfd pälsimitation. 2NF 14: 1325 (1911). —
(1 a, 3) -JACKA. jacka av pälsskinn l. fodrad med pälsskinn; kort päls; numera i sht om kort dampäls med skinnet utåt. DA 1808, nr 27, s. 3. JulkatalPUBergström 1931, s. 13. —
(3) -KANTAD, p. adj. kantad med pälsskinn Freja 1885, s. 3. Den pälskantade mössan. Heidenstam Folkung. 2: 41 (1907). —
(1 a, 3) -KAPPA, r. l. f. (dam)kappa av pälsskinn l. fodrad med pälsskinn Schultze Ordb. 2213 (c. 1755). Hellström Malmro 338 (1931). —
(jfr 1 b) -KJOL l. -KJORTEL. (förr) skinnkjol. BoupptRasbo 1769. Kvinnfolken (i Hornborga by) begagnade pelskjortel och skinntröja. Fatab. 1906, s. 33. Gruddbo 419 (1938) —
-KLÄDD, p. adj.
2) till 3, om sak: beklädd med pälsskinn. Lundin StockhMinn. 1: 92 (1904). En röd rock med pälsklädda ärmuppslag. SvRokoko 34 (1924). —
(1 a, 3) -KRAGE. krage på päls (i bet. 1 a); krage av pälsskinn på ett klädesplagg; äv. om lös krage l. cape o. d. av pälsskinn. Wikforss 2: 284 (1804). Hu, så kallt, ryste Sofia och svepte pälskragen upp över öronen. Krusenstjerna Fatt. 1: 181 (1935). —
(1, 3) -MAKARE. person som förfärdigar pälsar l. bereder pälsvaror, buntmakare, körsnär. Svart G1 97 (1561). Lars Larsson Pällssmakare. BoupptSthm 1679, s. 910 a. Östergren (1935). —
(1, 3) -MAL. malfjärilen Tinea pellionella Lin., vars larver leva på pälsskinn o. ylle. Wikforss 2: 284 (1804). HandtvLBl. 1906, s. 60. —
(3) -MARKNAD.
1) marknad (se d. o. 1) för affärer med pälsskinn (o. pälsvaror). Pälsmarknaden i Leipzig. LAHT 1912, s. 59.
2) den del av affärslivet som består i handel med pälsskinn (o. pälsvaror), pälsvarumarknad(en); i sht i sg. best. Silfverräfven lämnar ett af pälsmarknadens värdefullaste skinn. 2NF 24: 45 (1916). —
(1 a, 3) -ROCK. rock av pälsskinn l. fodrad med pälsskinn; (kort) päls (i bet. 1 a). JTBureus (1625) i 2Saml. 4: 95. Geijerstam KBrandt 83 (1904). —
(3) -SKINN. från pälsdjur avdraget, oberett l. berett skinn med kvarsittande hårbeklädnad; äv. ss. ämnesnamn. Ett slags vid och lång tröja af pelsskinn. Lönnberg Ragnf. 17 (1873). SFS 1943, s. 899. —
(1 a, 3) -SYMASKIN~002. för sömnad i pälsskinn vid framställning av pälsar l. andra pälsvaror. 2UB 8: 407 (1900). —
(2, 3) -SÄL l. -SJÄL. [efter eng. fur seal] individ l. art av sälsläktet Arctocephalus F. Cuv. (som lämnar ett mycket värdefullt pälsskinn); särsk. dels om Arctocephalus ursinus Lin., sjöbjörn, dels om Arctocephalus australis Zimm. Ymer 1900, s. 52. Alaskas pälssälar. FoFl. 1941, s. 168.
(1 a, 3) -SÖMMERSKA. kvinna som utför sömnadsarbete vid framställning av pälsar l. andra pälsvaror. GHT 1895, nr 232 B, s. 4. —
(3) -VARA, r. l. f. vara bestående av l. helt l. delvis framställd av (beredda) pälsskinn. Möller (1790). Att hänga pelsvarorna i stall är .. ett bra sätt, att freda dem för mal. Källström Jagt 191 (1850). Bolin OrgKem. 116 (1925).
-skatt. på vissa pälsvaror lagd skatt, för inom riket beredda skinn erlagd av beredaren o. för importerad vara av den för vars räkning varan importerats. SFS 1943, Reg. —
(3) -VÄRK, n., förr äv. -VÄRKE.
1) om (i sht berett) pälsskinn l. vara (beklädnadspersedel o. d.) därav; vanl. koll., om beklädnadspersedlar o. d. av pälsskinn, l. ss. ämnesnamn; äv. i utvidgad anv., om pälsimitation. Chesnecopherus RegIter D 2 b (1613). En nÿ Sortut Råck, fodrader med Pälss verck. KlädkamRSthm 1753 A, s. 578. (Vesslorna) lemna dyrbart pälsverk. Sundevall Zool. 27 (1835). Hennes vissna, rynkiga ansikte var till hälften dolt bakom det mjuka, yviga pälsverket. Heerberger Dag 120 (1939). Pälsverk av nylon. GHT 1953, nr 13 A, s. 6. jfr chinchilla-, iller-, nerz-pälsvärk m. fl.
(1 a) -VÄRME. (numera bl. tillf.) När dhen naturlige warmen begynner tryta, måste man hielpa vnder medh Pältz- och Stuguwarmen. Grubb 845 (1665). Santesson Sv. 97 (1887). —
(1, 3) -ÄNGER. entomol. skalbaggen Dermestes (Attagenus) pellio Lin. (vars larv lever på pälsskinn o. yllevaror), pälsbagge. Dahlbom Insekt. 15 (1837). Uppl. 1: 154 (1901). —
(2) -ÄTARE, m. l. r. entomol. individ l. art l. släkte av insektfamiljen Mallophaga (som parasiterar hos däggdjur l. fåglar o. livnär sig av dessas överhudsbildningar); jfr fågel-lus. Thorell Zool. 2: 371 (1865). Sjöstedt Storv. 412 (1911).
B (†): PÄLSA-GÄRD, se C.
C (†): PÄLSE-FODER, se A. —
(1 a) -GÄRD. (pälsa- 1647. pälse- 1635—1839) gärd som utgjordes i pälsar för krigsmaktens behov. RP 5: 317 (1635); jfr 2VittAH 17: 78 (1839, 1846). HSH 31: 409 (1663; i Bohuslän). —
(1 a) -RUSK. om kallt vinterväder vid vilket man bör gå klädd i päls. Quensel Alm(Jönk.) 1723, s. 29.
Spalt P 3014 band 21, 1955